Idag skulle ha varit första dagen i det nytapetserade rummet, med ett nysignerat anställningskontrakt och en behagligare och mer intressant vardag. Men istället för att köra audin längs landsvägar fick jag ta vita porslinsbussen mot Gustavsberg. Tristare än dötrist. När man tror att man klarat sig lindrigt.
Som tur är hade snön format sig så lustigt på takfönstret över porslinsbussen. Nästan som en kärleksförklaring. Eller som Einars skördade nyårspaprika.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar