Till slut insåg även jag att vi inte hade något mer att hämta av granen. Peter slutade vattna den på tjugondag Knut och den har barrat alldeles förfärligt över alla semlor vi ätit sen dess.
Einar pekade på kulorna han helst ville ta ner och vi som visste bättre berättade hur gamla de var och väldigt ömtåliga. Det slutade i en ständigt upprepad fråga:
-Varför är den gammal, pappa?
eller
-Varför är den gammal, mamma?
Och till slut blev det som jag befarat under hela julen: Morris och Einar hade sönder var sin kula under en och samma dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar