När Peter är sjuk kommer han ner efter att det varit helt tyst på övervåningen hela dagen. Han har tagit på sig den mest hemstickade bruna tröja han kunnat hitta med ett stort hål på magen och massa värmande ylle. Han ser på mig med glasartad blick och när jag frågar:
-Hur mår du?
svarar han
-Fööörvåååånansväääärt... risigt.
Ingen hör hur jag suckar inombords. En alldeles kärnfrisk tös, en helt utslagen pappa, och så en mamma och en pojke med 38 graders feber var. Det är ingen rolig dag. Det blir ingen rolig blogg. Sorry.
Och fyra mil härifrån sitter resten av släkten och njuter av julig samvaro, alla tillsammans. Utom vi då.
2 kommentarer:
Nej, det låter inget vidare. Ta hand om varandra och så hoppas jag att ni snart mår bättre.
Tack! Kram
Skicka en kommentar