För så äntigen blev det middag med svärföräldrarna också. På årliga trettondagsaftonsfirandet med traditionsenligt julbord var vi sjuka. Kalkonmiddagen på trettondagen blev förflyttad. Lyckosamt nog till idag.
Så efter en lång (nja, det var visserligen inget barn som väckte mig men en katt som alltid är hungrig) sovmorgon och en ganska kort skidtur (är hyfsat kraftlös efter kräksjukan och Peter tyckte att jag var väl långsam i spåret) anlände vi till barn, kalkon med tillbehör och mandelformar med smarrig fyllning. Julstämningen fanns där och farfar spelade till och med en hel radda julsånger på piano.
Men så var det nog sista av julen för i år om vi inte kör en rejäl julgransplundring till Knut. Måste säga att jag har fullt upp med att fundera över NÄR man ska hinna packa ner julen, snarare än att GÖRA det alternativt fylla granens godisförråd. Det är liksom nu man börjar sucka. På det negativa sättet.
6 kommentarer:
Å å å,
flaggor i granen
så underbart gammeldagsigt och fint
hur får man tag på såna??
Jaru... den som spar han har antar jag? Ljusen är dessutom riktiga, levande:)
I barnens lilla gran har förresten Peter satt en flagga från en bakelse i toppen, fast det är ju inte riktigt samma sak som på snören sådär.
>Ljusen är dessutom riktiga, levande:)
W O W
Bakelseflaggor har jag, en hel påse. Man blir konstigt patriotisk när man flyttar utomlands.
Och händig som du är (förutom patriotisk) kanske du kan trä dem på tråd när du petat bort pinnarna - ja?
haha
jag flirtade med tanken men jag har bara svenska
multinationell flaggslinga är ju finast
Hmmm... engelska bakelser då? Är de inte lika goda? Eller har du glatt slängt flaggorna?
Skicka en kommentar