En kollega undrade om jag inte ville ta med mig sista varmkorven hem från fikat på jobbet, kanske till katterna? Morris hade blivit överlycklig men jag tackade nej och tänkte på hur mycket gaser han skulle fått, och på hur fet han redan är. Märklig katt.
-Han älskar ju dig, säger Peter.
Jovisst. Det är inte utan att jag märkt det. Om det bara varit så att han la sig i knät och rullade ihop sig till en boll som han gör så fort jag sätter mig i soffan. Men så är han konstant dålig i magen för att han älskar mat ännu mer än vad han älskar sin matte och då är det faktiskt inte så roligt att vara hans andra-favorit. Det luktar, liksom.
2 kommentarer:
hahaha! jag älskar eran fiskatt!
Vänta bara tills han sover i ert rum när ni hälsar på... då kanske du inte älskar honom längre.
Skicka en kommentar