Strax innan vi skulle gå kom vi på att hon nog skulle kunna plita ner "TILL IDA" på ett kort eftersom det är nästan samma bokstäver som i Hildas eget namn. Det var en mäkta stolt tös som klarade det och sedan krampaktigt höll kort och paket när vi svischade nerför backarna på cykeln.
Att hon dessutom fick äran att ta platsen bredvid födelsedagsbarnet var värt ett extra blås i "blåset" som Einar kallade den roliga festprylen.
Det var bara en sak hon inte förstod riktigt, det här med att ta på sig ögonbindel, snurra ett varv och sedan försöka sätta nosen på en katt rätt - vad var egentligen meningen med att alla skulle misslyckas? Fast senare på eftermiddagen här hemma skrattade hon ibland gott för sig själv åt att både hon och Ida satte kattnosarna i luften och inte ens på själva katten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar