Jag skriver väl det jag tänkt i alla fall, med ovanstående tacksamhet i bakhuvudet. Igår visade jag Peter en artikel om "Raw foodism" i GP, det vill säga mat som inte värmts högre än 40 grader vilket gör den mer näringsrik. Med min näringslära i bakfickan vet jag att hög temperatur visserligen inte alltid innebär sämre näringsinnehåll, i morot till exempel får kroppen lättare att ta upp A-vitamin om den är kokt. Hur som helst kom vi fram till att vi aldrig äter mat över 40 grader längre (även om vi för den skull inte lever efter "raw food"-metoden eftersom vi har värmt den en gång). Kaffet micras minst en gång per kopp.
I dikten till höger har jag skrivit att "vi sitter" här i vårt hus med våra barn...osv, men när satt jag sist? På flygplanet till Korsika? Ja, med Einar som en pilbåge i bältet. Framför skärmen - ja, jo faktiskt, men å andra sidan står jag upp och matar lille pojken nu för tiden. Den lille mat- och sovvägraren.
Att jag inte hinner se mig i spegeln gör väl varken till eller från. Kanske borde man ta sig tid att gå till frissan och SITTA en stund för att lösa trist-, grå- och hängigproblemet. Tänk om man vetat det i tonåren, när man prövade tio olika frisyrer vid spegeln. Men, inte hänga läpp, jag är TACKSAM, det är jag VERKLIGEN! Det kommer en tid...
Behöver jag säga att det tog dubbelt så lång tid att hitta en bild på det avkopplande temat, som att skriva inlägget?
3 kommentarer:
Hej!
Skickar en liten hälsning från "Pata" som Alice säger. Idag var hon tydligen lite bättre iallafall. Hade värsta kruppen efter att vi pratade igår kväll..jobbigt. Dessutom var hon helhes, det kom ingen ton när hon ville prata eller ens när hon skrek. Hoppas du får en bra dag! kram kram
Pata, är det Sara det? Kram kram
Nej, Patille!!! Vill du fika hos mig ikväll när barnen somnat? Kram
Skicka en kommentar