Korta möten i vardagen

Tänk om man fick förmånen att träffa Peter lika mycket som barnen. Det senaste dygnet har vi sammanstrålat tre gånger i vaket tillstånd. Den första var utanför ingången till min fotokurs där han tog över barnen och bilen. Hela vägen in till stan hade de vrålat i kör i baksätet "JAG VILL VARA HEMMA, JAG VILL VARA HEMMA" och stackarna fick bara åka tur och retur i bilen för att passa in i sina föräldrars åtaganden. Den andra gången var i badrummet klockan 5 i morse med var sin "lilla olycka" som hänt tidigare nämnda barn. Tredje gången var jag iförd nattlinne i bilen nere på stationen och kunde överlämna färdbevis som legat kvar i min ficka när Peter sprang till tåget. Nu är det i alla fall fredag och andra bullar!

Läraren på kursen hade vissa anmärkningar på våra bilder igår men tyckte väl ändå att de flesta gjort ett bra jobb. Får jag lov att i bild presentera min vardagsvecka med barnen, som jag spenderar desto mer tid med:

Nästa vecka ska vi jobba i fotoshop vilket innebär att jag kan göra en ny presentation av samma vecka, samma bilder, fast snyggare. Är inte vardagen fantastisk, så säg? Undrar om man kan få en stupad prinsessa att resa sig upp igen då?