Han är verkligen en glädjekälla av stora mått. Tyvärr uppskattas inte hans försök till "bä bä vita lamm, har du någon ullerullerull?" klockan kvart över fem på morgonen av hans totalt slutkörda föräldrar. Desto roligare sällskap är han på ICA. Där ropar han, med basröst ärvd från sin pappa, alla substantiv jag stoppar ner i kundvagnen, men hejdar sig ibland och säger ett milt "hej" till en tant han tycker är extra fin eller trevlig. På sin namnsdag i fredags hurrade han tre gånger med långa aaaa-n:
Sedan, när prinsen kryper tätt, tätt intill mig, tar min hand och lägger den på sin kind eller panna, då smälter jag verkligen. Moderskärleken kan nog inte vara större än i de ögonblicken. Om han inte i nästa sekund spritter till, far upp och ropar "nypa" eller "bita" och sedan verkställer det. Och ju strängare den kärleksfulla modern ropar nej, desto högre skrattar prinsen. För sådan är han, omöjlig att tukta, omöjlig att inte charmas av och älska.
Är du nöjd nu, mormor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar