Tidsomställningen från sommartid till vintertid hade totalt gått oss förbi i morse, hur nu det kan vara möjligt. Information från alla tänkbara kanaler omger oss ständigt men hade tydligen dränkts i all barnomvårdnad. Vi hade pratat om hur mörkt det var på just den här morgonen, och hur det kommer att bli när vi får vintertid, men nej... inte förrän jag pratade med mamma i telefon fick jag konstaterat för mig att klockan var en timme "mindre". Närmast chockerande faktiskt.
Igår hade vi, fyra vänner (jag ändrade just från väninnor, läs det som du vill) bokat bord på Meze. Det var fantastiskt trevligt och gott ända tills vi blev utkörda efter mindre än två timmar, med motiveringen "de som ska ha ert bord har kommit nu". Ingen dessertlista eller kaffe kom på fråga. Är det service för några som valt sin krog med omsorg? För några som inte träffats på flera månader?
Hemma i gamla trygga föräldrahemmet spökar maskinerna. Mamma och pappa har ett ganska nytt kök med i mammas tycke kanske för nya vitvaror. "Nähä då" säger pappa, "det kan man inte ha". Det är induktionshällen som helt plötsligt sätter fart, brandvarnaren som går, diskmaskinen som piper när den är klar och kylen som piper och blinkar med en varningslampa som inte står med i instruktionsboken. "Själv har jag problem med Photoshop" säger jag. Och med vintertiden förstås...för att inte tala om svårigheten att få ner en trerätters på mindre än två timmar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar