Till vilken nytta är det egentligen, detta att pyssla? Att få tiden att gå, vilket jag inte alls behöver? Nej, som terapi snarare. Att få skapa, prova nya tekniker, göra något med händerna och att få glädja någon! Visst måste det vara skäl nog. Okej då, om det kan tyckas vara tidsslöseri, men för mig är det en lisa för själen.
Inspirationen fick jag nog från början av Ann-Charlotte som alltid skickar de finaste kort man kan tänka sig. Och bara att alltid komma ihåg, inte bara min utan också barnens födelsedagar och till och med namnsdagar! Du är fantastisk, min vän. För er andra, se och inspireras av Hildas födelsedagskort och Einars namnsdagskort:
Tänk att två kritmålande barn kan förvandlas till två små gnälliga ungar, utsvultna på uppmärksamhet, en ramlar ner från stolen vid skrivbordet och kören av barnskrik tar över hela tillvaron. Det är mammans verklighet. Pysslet är väl mer en dröm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar