Det är tröttsamt

med projekt. I vad som känns som hundratals kvällar har jag suttit och skrivit och skrivit för att få 200 000 tecken och ett slut på en bok. I går lyckades jag överskrida siffran och la ut den på bok-sm på http://www.kapitel1.se/ Om du vet mitt efternamn hittar du den på någonstans över plats 300. Sista kapitlet är skrivet men jag har en massa små ändringar, mer ingående miljöbeskrivningar, tillägg eller fråndrag, men det känns som om en milstolpe är nådd. Jag har gjort det, det som jag drömde om.

På bloggen har vi bestämt att inte figurera med efternamn och bostadsort av olika anledningar.

Nu kan jag slappa i tv-soffan, sova lite längre på nätterna, umgås med familjen lite mer, läsa tidningen på tåget istället för det ständiga tangentknappandet, lägga tid på utvecklingssamtalen på jobbet och allt vad det kan vara. Tills nästa projekt tar vid och jag blir så där galet "upp i det"...