Det var trevligt att komma hem

när man precis haft en tågresa och promenad med Sara, när man haft två hästar framför sig uppför backen, när man möttes av doften av nystekt kött, klyftpotatis och vitlökssmör och synen av en fräsch sallad, en kock i köket och två goa barn. Riktigt trevligt.

Mindre trevligt blev det när vi ätit en stund och båda barnen gnällt en del och Einar till slut tar sin lilla knubbiga hand, gräver tag i alla matrester i plasthaklappen och kastar dem över sin mamma som är närmaste person vid bordet.

Det var bara en sak som gällde då; snabbt på med pyjamasen, snabbt ner i soffan, ögonen slutna innan vällingflaskan var på plats i lilla handen för att sedan själv placera nappen där, sovande när vällingen var slut, ställa flaskan snyggt bredvid sig så att det ser ut som pappa arrangerat bilden. Ingen vaken efter 19...