En dålig, dålig dag

Det finns dåliga dagar och dåliga dagar. Förra veckan skrev jag om en, men nu har den slagits med hästlängder. Tårta på jobbet, fettisdag, kunglig förlovningsdag, inget hjälpte.

Jag hade väldigt svårt att hålla tårarna tillbaka när jag framåt 17 fiskade upp min telefon i jackfickan för att ha den nära om Peter skulle bli sen. På tisdagar spelar han nämligen hockey-bockey och lämnar innan dess barnen hos sina föräldrar och sedan hämtar han mig efter träningen, varpå vi tillsammans åker och avnjuter en vällagad middag tillsammans. Det är vårt lilla tisdagsnöje. Hockey-bockeyn är dessutom det roligaste Peter vet. Jag hade sparat mig lite extra till middagen idag och det kändes extra roligt att få prata i genom fjällenveckan vi har framför oss.

Jag fiskar upp telefonen, ser 7 missade samtal hemifrån, lyssnar av och trevar med handen i jackfickan för att se om det verkligen stämmer det jag just hör. Ja. Tyvärr. Vår enda bilnyckel ligger i min jackficka. De är kvar hemma. Många fula ord jag tänkte skulle kunna stå här nu. Och tårarna brände som sagt innanför ögonlocken.

För det var inte bara Peter som blev lidande. Hilda och Einar fick inte åka och leka hos farmor och farfar, farmor och farfar fick inte träffa sina barnbarn, farfar blev hejdad precis innan han skulle gå ut och köpa semlor och farmor hade förmodligen planerat och förberett middagen. Och jag, inte för att det har lika stor betydelse, blev så fruktansvärt besviken.

Hela dagen var förstås inte dålig. Men det kändes desto mer när det högg till ordentligt.

Nu hänger nyckeljäkeln på kroken. Må den aldrig mer följa med någonstans utan bilen.