Här hemma kan jag inte släppa tanken på nästa gång vi kanske kan komma iväg till snön. Mycket märkligt när man har gått halva vintern och längtat efter vår.
Det vita, kalla, gnistrande i kombination med den blå himlen, solen - det är något magiskt. Det paralyserar mig. Jag måste ut igen. I spåren. I pisten.
Känna stålkanterna skära genom perfekt snö. Känna farten. Eller tystnaden.
Det går väl över om någon dag eller vecka eller så.
Men just nu känns det tungt.
4 kommentarer:
Här har vi en meter snö kvar, och den smälter väldigt långsamt... blir längtan för stor är det bara att komma hit :)
Vore det inte en perfekt värld om det kunde vara full vår hemma och det fanns en paradisvintersportort typ 10 mil bort. Då kunde man pendla mellan det bästa av båda världarna.
Själv har vi snösmältning här i värmland. Det är skitigt, fullt och allmänt kletigt för tillfället!
Jag förstår dig helt och hållet. Jag LÄNGTAR till nästa skidsemester. Vad tror du annars om Stryn; sommarskidsemester i Norge?
Saknar dig!
Kram <3
Karin: Ja, vi kommer gärna! Hade jag inte haft kurs två dagar i veckan ända in i april hade jag bokat en resa idag.
Sanna: Jo, den tanken har slagit mig också många gånger, ni har ju faktiskt hyfsat nära i alla fall - fast ni åker väl längre upp än Sälen förstås.
Sofie: Ja, varför inte? Fast jag har en känsla av att allt norskt kostar skjortan.
Kramar
Skicka en kommentar