Pojken har haft hemlängtan sedan dagen innan vi åkte upp, då han föreslog att han och pappa kunde vara hemma när vi andra åker till fjällen.
Ändå håller han med om att vi gärna åker tillbaka ett annat år, när vi vinkar hejdå till stugan och backar ut för den här säsongen.
Och det roligaste på hela veckan, det var när han fick åka sittlift med pappa i Hundfjället, som dessutom var större än sittliften i Tandådalen som storasyrran åkt. Antagligen var det också extra roligt eftersom tanken på att åka ner aldrig passerade hans medvetande.
Pappa var förvånad över hur bra han susade ned. Efter halva backen halade han in honom i selen och frågade hur det gick. Einar skakade fruset och sa:
- Det går INTE bra, jag kan inte styra.
Fast det kunde han uppenbarligen eftersom han inte ramlade en endaste gång. I barnliften på skidskolan tyckte han inte heller att det gick något vidare och fick läraren Daniel att åka med honom gång på gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar