På dagis säger fröknarna att "det har ju skett en enorm uuutveckling! Att kunna sitta så koncentrerad så länge." Men det är så hon alltid varit, så länge något roat henne tillräckligt, tänker jag.
Vi är förstås djupt imponerade, hur som helst. Upp på väggen med mästerverket enligt Hildas stränga instruktioner.
2 kommentarer:
Mycket fint, bravo Hilda!
Själv fàr jag myror i bena och ont i fingrarna bara jag tänker pà att sitta och pilla sà där med en liten nàl...
:-D Jag tycker det är rätt rofyllt. Och skapande förstås. Fast man hinner ju aldrig nuförtiden.
Skicka en kommentar