Avsked

Mammas faster begravdes idag. Så fint och så värdigt. Grått snöslask och sångsvanar i ån utanför, skira blommor i rosa nyanser i kyrkan.



Efteråt sa mamma att hon saknade henne så mycket där, att få prata med henne.

Tomt.

Jag tycker ändå att det känns som om hon var där. Allt regisserat i hennes anda.

Det är sorgligt förstås, men så naturligt att begrava någon över 90 år. Som en lättnad efter ett långt och innehållsrikt liv. Det vore bra om det alltid var så. Att alla som föds får bli gamla, om de vill. Värdigt. Önskvärt.

Tomt i alla fall, men lättare.