Läser lite om halvårsbarnet Flörtisen i Anna Wahlgrens "Barnaboken". Bland annat står att läsa:
Flörtisen är en liten humorist av Guds nåde, som smeker och busar med samma hämningslösa själ och kropp. En halvårsflörtis dyrkar kroppskontakt. Vidare dyrkar flörtisen sig själv, vilket ju inte är något att förvåna sig över.
Förälskelsen uppstår gärna framför spegeln. Flörtisen upptäcker då detta vackra barn, denna utomordentligt trevliga person i spegeln, och grips av salig och sällsam förundran.
Därefter får flörtisen syn på mamma eller pappa, som håller i barnet och som nu finns i två upplagor. Mycket märkligt!
Sedan växer förälskelsen fram. Flörtisen stirrar hänfört på festföremålet i spegeln, denna förtjusande människa på sex månader. Det ljuvligaste med att älska är ju, som alla vet, att mötas. Flörtisen ordnar möten hela dagen. Kikar fram, gömmer sig, kikar fram - och så möts man igen och igen.
Tage har gått in i en ny fas. Han fyller 6 månader idag. Han är en knubbis, en utforskare, en livsnjutare och kanske mest av allt just en Flörtis.
Grattis lille vän!
2 kommentarer:
Ja, den fasen var väldigt mysig om jag inte minns fel. De är med och sociala men inte överdrivet rörliga...
Däremot minns jag 11-12 månadersfasen som jobbig, de var så otåliga och griniga innan de lärde sig gå!
Alla åldrar har väl sin charm, tyvärr är jag lite osäker på 6årsfasen (minipuberteten). Jag hinner knappt att leta efter charmen mellan alla känslokast! Fniss....
Minns också perioden mellan 10 månader och 1,5 år som väldigt slitsam. Hann kasta i mig kaffe innan man skulle fram och rädda livet...
Skicka en kommentar