från dagis såg jag två avkörda bilar, en krock och en kille på ett övergångsställe som föll handlöst med fötterna i vädret och bakhuvudet i gatan.
Jag ringer kommunen och ber dem koppla mig till väghållningen, ansvarig visar sig vara "Clifford". Jorå, de plogar för fullt förstår du.
Inte. Åtminstone såg då inte jag en snöröjd väg någonstans.
Nä, vad han tycker själv kanske är något annat men i avtalet står det färdigt 24 timmar efter sista snön har fallit.
Vill inte jag väldigt gärna se det där avtalet, vara en granskande journalist som hittar det signerat på vansinniga 15 år? Lägger svart på vitt, får ordning på felen, trollar bort halkan?
Senare hör jag om en klarblå himmel hos mamma och pappa på Kanarieöarna.
När jag var liten var vintern min absoluta favoritårstid. Nu tar det en halvtimme i hallen varje morgon, ett hjärta i halsen varje halkväg och en innerlig längtan efter barmark. Eller åtminstone efter plogbilen.
Är det förresten okej att kosta på sig vispgrädde i kaffet innan man går ut och skottar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar