Första gången i ett sammanhang borde åtminstone vara positiv rätt och slätt ur debutantens ögon.
Nog är det ett framsteg att Hilda inte grät när hon äntrade den stora bassängen i simskolan för första gången. Vid andra förändringar i simskolan tidigare i hennes liv, har nämligen så varit fallet.
Som bebis skrek hon i högan sky innan hon blev van och nästan bäst i gruppen. När hon för första gången skulle gå utan föräldrarna strax före fyra år vägrade hon. Grät och ställde till en jättescen trots dagar av förberedelser.
Idag tog hon sikte på väggen. Höll sig i, vred sig bort från fröken, undrade var alla hon kände var - fast visste ju att bästa simskolekompisen var i Spanien några dagar till. Och som hon frös sen i det 28-gradiga vattnet.
- Det var INTE kul! Jag vill INTE fortsätta där.
- Men så har du tyckt varje gång det börjat på ett nytt sätt.
Jag påminner henne om tidigare simskoleupplevelser.
- Sen har det blivit så bra! Och nu har vi ju betalat för hela terminen!?
- Jag VET!
Sedan somnar hon i bilen. Totalt utmattad av alla nya intryck, alla nya simtag och alla kalla vattendroppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar