Vi och tusentals andra

spanade in lampor, bodar och kaniner på Liseberg idag.

Kusin Emelie fick till och med sjunga i mikrofonen på barnens allsångsshow.
- Hörde du att jag sjöng, moster I? sa hon efteråt och när jag talade om att jag hört och sett och blivit tårögd såg hon helt oförstående ut. Jag menade att det var ett så lyckligt ögonblick för henne så det var därför jag blev rörd och inte att hon sjöng så att man kunde gråta åt det, men är fortfarande osäker på om hon förstod mig rätt.

Senare singlade snöflingorna ner tätt från himlen i mörkret och smålamporna. Det luktade härligt av brända mandlar, spelades julmusik och var i kombination med flngorna julstämning på hög nivå. Dessvärre var det så folktätt att det nästan var svårt att stanna till alls utan bara följa strömmen. Kameran fick av samma anledning hänga kvar över vagnen, oanvänd de sista timmarna.

Barnen sover gott nu i sina sängar. De drömmer förmodligen om skridskoåkande kaniner, snurrande kaffekoppar och ett myller av människor.