Det är väl klart att det blir bra så här

En liten uteplats med morgonsol eller om man hellre vill eftermiddagsskugga håller på att ta form utanför köket. För två år sedan såg vi en bild i en tidning på en trälåda med spaljé som jag rev ur och sparade.

Peter har byggt och målat flera kvällar nu och när idén äntligen är verkställd ser han skeptiskt på resultatet och tycker att vi kanske skulle gjort på ett annat sätt, att det här ser för 70-talsaktigt ut, att vi skulle skippat lådan, haft de naturliga gliporna mellan plattorna och muren som små rabatter istället och solfjäderformade spaljéer.

-Men jag tänker inte göra om det! suckar han och tittar ogillande mot lådan.

-Varför började du fundera på det nu?

-Det var nu jag såg hur det blev.

Det är väl klart att det blir bra så här. Det var ju jag som rev ut det där urklippet från början. Hade aldrig funderat på saken om inte han sagt något, utan glatt mig åt att snart kunna sitta där så jag fortsätter väl med det. Men visst hade det varit fint att göra på det nya sättet han tänkt ut. Åh, varför kan man inte få vara nöjd?