Nu börjar snart allvaret

I övermorgon börjar jag jobba för första gången sedan maj 2007. Det konstiga är att jag känner ingenting inför faktumet att gå upp tidigt, pendla till jobbet, lägga sin tid och kraft på andra barn än sina egna, brottas med problem jag inte kan komma på nu. Antagligen beror det på att jag fortfarande är så långt borta. Till och med TROR jag att jag tycker att det ska bli roligt.