Vi har varit och sett Maria Larssons eviga ögonblick idag. Även om dagen började grinigt så blev den riktigt, riktigt bra med tåg in till stan på tu man hand, middag på Caleo och föreställning 18:30 med biobiljetter som väntat i ett år på att bli förbrukade.
Bäst i filmen gillade jag fotot och huvudpersonen Marias fotograferande, skådespelarna och den historiska skildringen. Att den hade en hel del trådar utslängda som inte ledde någon speciell stans berodde förmodligen på sanningshalten; den är baserad på verkliga minnen. Det känns säkert svårt att utelämna saker som har hänt på riktigt - kill your darlings blir omöjligt.
Och hela tiden tänker jag att jag blir så inspireeerad! De små projekten växer tyvärr inte lika stort och fylligt som drömmarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar