Så blev till sist jag också en bloggare, föll i bloggträsket eller tvärtom - tog mitt förnuft till fånga och började sätta på pränt alla tankar och all energi som far runt i mitt huvud till ingen nytta.
Läste i G-P häromdagen om Sissela Kyle som funderar kring döden i sin enmans-show som sätts upp i höst. Hon kallade det för 50-årskris. Jag fyller 32 om några veckor och funderar också över döden. Sedan jag fick en tankeställare i våras tittar jag på dödsannonserna som en väsentlig del av mitt liv. Det betyder inte att jag har dödsångest men någonstans bär jag hela tiden med mig att någon jag känner kan dö när som helst. Jag vill inte det! Jag vill att alla runtomkring mig ska finnas!
Och sedan jag vågar pränta ner att jag tänker på döden ska jag börja leva. Varje minut vill bli meningsfull, ta vara på livet! Gör det du ville med ditt liv för en dag ska det vara för sent.
Mina skrivardrömmar måste få komma ut, men hur? Jag börjar med en blogg så kanske det leder någonstans? Mina fotodrömmar måste få komma ut, men hur? I en blogg som ett led på vägen? Mot något större? Träsk eller inte, nog är det mot nya mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar