Ena dagen är man helt inne i någonting som man tycker är fantastiskt stort och kan gå helt upp i. Nästa dag finns där inte samma entusiasm. Vi är föränderliga... I samma lilla ögonblick som Peter började jobba övergav jag min blogg. Inte gråta över spilld mjölk, eftersom jag inte berättat för några vänner att den finns, är nog mamma den enda som tittar ibland, såvida inte Peter kommer förbi säkerhetsspärrarna på jobbet. Vad sägs om att lämna adressen till släkten på min födelsedag? Då får jag ett litet tryck på mig att prestera. Är det inte det jag vill? Helst av allt skulle jag nog vilja ha ett jobb där jag ständigt skrev, förmodligen under tidspress för då är jag som bäst.
Byta jobb, det kan man drömma om så här det sista halvåret som mammaledig. Häromdagen gick jag förbi närmsta skola och var nästan på väg in där för att fråga om ett ledigt lärarjobb, men styrde sedan stegen hem till Linda som jag ju var på väg till. Perfekt hade det varit att ha ett jobb i samma ort man bor i, skulle till och med kunna promenera. Men att bo granne med eleverna, neej!? Och är det lärare jag vill vara?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar