Tages nya gosedjur

är påfallande lik en annan familjemedlem.

Först hette han samma namn också. Morris.

Nu heter han Tiger. Det bästa med honom är att han inte sticks, som riktiga katter gärna gör när de blir klappade och drar ut klorna fram och tillbaka.

En slaskig dag

Med slaskigt väder och slaskiga magar.

Det blev ingen kunglig färd till jobbet idag...

Som en kung

ska jag ta mig till jobbet imorgon.

Eller drottning om du hellre vill.

Den vita randen i skinnsätet var något vi skämtade om innan. Som om det var det viktigaste på bilen. Det var det ju inte, men verkligen en bonus om den fanns.

Den här bilen hade allt. Till och med ett rimligt pris.

En kärlekshistoria helt enkelt.

Festligt värre

var det igår när vi slängde ut granen.

Åtminstone för katten.

Att han var överallt är en underdrift.

Skönt är det när man väl gjort det. Slängt ut granen. Stoppat undan lådorna. Sagt hejdå till mjukissnögubbarna. Och lagt in allt som låg här och där.

Nu kan Morris snart jaga möss igen.

Plötsligt händer det

En skruttbil såld och en fantastisk volvo xc90 köpt på 24 timmar!

- Den där bilen är en riktig kärlekshistoria, sa säljaren när vi tog i hand.

Einar ville inte ens följa med och titta. Han tycker det är vansinnigt tråkigt att titta på bilar och då blir han inte helt lätt att ha med heller. Han fick vara hos en kompis. Hilda och Tage däremot var entusiastiska. Mest av allt älskade de visserligen de två sköldpaddorna som bodde i rektorns hus.

Ja, säljaren var rektor. Det var naturligtvis inte därför vi köpte bilen. Det är bara ett extra plus.

Äntligen

Ja, det var ju inte äntligen att Tage var sjuk, men att vi kunde passa på att sälja bilen var verkligen efterlängtat!

Faktiskt var det en gammal köpare som ringde upp under förmiddagen och gick upp i pris.

Jag drog en suck av lättnad när bilen startade och köparen körde ur renaulten ur garaget för sista gången.

Den lille sjuklingen i soffan med torra frukostflingkuddar och en schysst film

Barnen tyckte visserligen att det var mycket sämre med en packe sedlar än en hel bil, men vi vuxna är benägna att fira lite extra den här fredagskvällen.

Krock

mellan vårblommorna och julsakerna, jovisst.

Men nu ligger det mesta av julen nerpackad i lådor. In med lite lökar och försök till samma arrangemang som var så dyrt i blomsterhandeln och blev så billigt när man gjorde det själv.

Veckans loppisfynd

är en blåsbälg.

Både Peter och jag har minnen från sådana någonstans i barndomen. Jag har känslan av att det fanns en hos mormor eller farmor, medan han mer har känslan av en i någon sommarstuga.

Premiärbloggar från paddan

som för övrigt är ett av våra bästa sällskap just nu. Är det inte bilkoll så är det wordfeud...

Och julgranen står kvar om någon undrade.

Pojkarna, prästen och dopet

Idag skulle barnens kusin döpas.

Stämningen var hög redan hemma, nästan på bristningsgränsen för en del av familjen.

Vi satte oss längst fram i kyrkan och barnen såg perfekt. De kunde ställa frågor om allt och inget. Hilda och Einar behövde inte fråga så mycket. De kom ihåg sin egen lillebrors dop. Eller så hade de vett på att vänta och se.

Tage däremot ställde frågor hela tiden.

- Varför pratar han så högt, sa han och pekade på prästen.

- För att han har mikrofon så att alla ska höra vad han säger, svarade jag.

- Varför sjunger de så högt? sa han om Tryggare kan ingen vara.

- Det gör man i kyrkan, svarade jag men visste inte om jag höll med riktigt.

- När ska han doppa Albin i soppskålen?

Nu kunde jag inte svara. Jag blev alldeles bubblig av skratt och Tage såg förvånat på mig. Han som trodde han vetat hur det här skulle gå till, vad var egentligen så roligt?

Sedan fick vi fullt upp av att se på det som pågick framför oss. Lillkusinen skötte sig alldeles exemplariskt och var inte det minsta ledsen över att bli döpt av prästen.

Fick lite fart framåt kvällen

och la äntligen ut bilen på Blocket igen. Ja, den startar faktiskt, även om det beror på att vi har kört med batteriladdare från mina föräldrar. Den har fina vinterdäck på och uppfarten är så frusen att det går att köra på den och därmed hämta bilen trots nylagd gatsten.

Lite dumt tajmat med dopet för barnens kusin imorgon kanske. Jag menar om det skulle ringa när vi är i kyrkan.

Fast om jag minns rätt var det inte någon anstormning förra gången vi la ut den på Blocket. Inte förrförra heller. Och inte den dessförinnan.

Det svär jag på

Tänker svära lite, trots att det är fredag. Eller i alla fall använda mig av svordomar andra sagt till mig.

Einar fick gå till frisören idag efter dagis. Tage och jag satt i en fåtölj och bläddrade i en vagabondtidning. Han kommenterade alla fordon, de fina stränderna och annat av intresse.

En annan kund kommer in. Han pratar lite med frisören, frågar om han fortfarande tränar på samma ställe. Han slår sig ner i fåtöljen bredvid oss. Jag frågar något om träningsställe och han berättar vilket långt träningsuppehåll han haft, på minst 20 år och hur en gammal vän fick honom att börja igen.

Tage studerar honom, mer intresserat än tidningen.

-Och när jag skaffade en personlig tränare, så bankade han skiten ur en på träningspassen, ler mannen.

Tage vänder sig till mig.

-Mamma, mamma! Han sa faan.

Jodå, allt är sig likt

Det vill säga granen är kvar.

I värsta bästa fall månaden ut.

Bilfeber

Vi letar bil som galningar om kvällarna.

Den här provkörde vi i helgen. Fin men naggande dyr.

Min första semla för i år

inmundigades idag i mycket fint sällskap, nämligen mina föräldrar.

Mamma är piggare - det känns så skönt!

Och det är väl klart att man inte kan annat än att friskna till, omgiven av mängder av fantastiskt fina blommor från släkt, vänner och bekanta, och en väldigt omtänksam äkta hälft som stöttar och peppar. En semla då och då kanske också gör underverk, vad vet jag?

En trevlig helg med julinslag

Helgen har passerat utan att julen är bortplockad.

Men en hel del annat hann vi med hela familjen som:

provkörning av en bil vi funderar på att köpa
loppisbesök
restaurangbesök
pulkaåkning i solig kyla
oväntat men väldigt välkommet besök på lördag kväll

och ja

sovmorgnar!

Borta bra men hemma bäst

När vi kom hem från vinterveckan innan förra helgen, la sig Tage ensam i schäslongen vid tv:n och stensomnade helt oväntat. Han brukar annars vilja gosa sig till sömns genom att snurra hår eller åtminstone vara nära.

Ikväll var det inte lika lättsomnat eftersom Gladiatorerna höll på till halvtio.

Kanske sitter lite av de sena vanorna sen jullovet i än. Kanske får vi en skön sovmorgon imorgon.

Hemma igen

Hoppas.

Laddad för fredag?

Japp.

Fredagsfrisyren?

Och den kan i alla fall inte bli värre än torsdagen.

Fast kvällens final blev bra med bullbak och bullfest.

Frissan säger

att jag har världens bästa hår.

Hon tillägger att det är synd att jag inte tar vara på det lite bättre och kommer oftare så att det inte hinner bli så risigt. Jag tänker att det måste bero på Tages eviga hårtvinnande. Och kanske på vädret.

Man vill ju liksom inte kosta på sig för mycket. Vare sig tid eller pengar.

Faktum är att jag i bästa fall borstar med Hildas borste innan jobbet.

Det är väl en evig tur att jag har världens bästa hår i sista minuten.

Nöjda barn

och vuxna frossade i lördags, på årets första julbord.

Det var julmat, kakor och godis så det stod härliga till.

Här hemma har vi inte slängt ut julen alls än, även om det verkar vara en växande trend. Vi har väl aldrig gjort något i god tid? Och ljusen är ju så fina i allt det mörka.

Nä, jag får väl ta och rycka upp mig

och åka och köpa en bil eller nåt.

Är så trött på bilen som nu är helt mörk på hela instrumentpanelen hela vägen till jobbet. Vad gör man? Jag la mig stadigt bakom en lastbil eftersom det är omöjligt att veta i vilken hastighet man kör... Alla mätare står på noll.

Och observera att det är bästa bilen jag pratar om. Den andra står i garaget, utan att starta, och om den hade startat hade den inte gått att köra ut på grund av gatstensprojektet.

Familjen och smurfarna

Resten av familjen fick stanna hemma idag efter trettondagsfirande i helgen när jag begav mig för att hälsa på mamma och pappa och uppvakta min kusin.

Barnen var mycket nöjda med att Peter tagit med sig smurfhuset och alla smurfarna från det ljuva 70-talet - eller möjligen början av 80-talet hem.

Helgen har varit intensiv, imorgon börjar vardagen igen och jag undrar verkligen hur allt ska bli i vår.

Det tänker jag på nu, här hemma i föräldrahemmet. Och överhängande är förstås oron för mamma.

Tänk på smurfarnas tid på 70-talet, eller som sagt kanske 80-talet. Vad problemfritt allt var då. Alla man kände var friska och man var odödlig, hyfsat vig och vågade klättra 20 meter upp i vilka träd som helst. Man höll reda på sig själv och ingen annan fast egentligen var det de vuxna som höll koll, man arbetade inte och man vaknade pigg och glad om morgnarna. När vi slutade nian klädde vi till och med ut oss till smurfar, cyklade runt och sjöng "saft, saft, hallonsaft" och hade hela livet och sommaren framför oss.

Det är annat nu. Glada stunder, ledsamma stunder - visst går det upp och ner, men framför allt är man vuxen. Mer än någonsin. Och om man blir starkare för varje sak som händer vete sjutton, men mer ödmjuk blir man nog. Inför livet, med sina härliga och sorgliga ögonblick, dagar som passerar, glädjeämnen och ledsamheter...

Jag menar inte att jag vill tillbaka. Skiftningarna är väl det som gör livet? Nu är det tungt bara.

Ge mig lite hallonsaft och vänd uppåt, säger jag.

Färgångor i lungorna och skidåkning i benen

Barnens möte med Björnbusarna. Senare åkte Hilda och Einar till och med lift med Björnbusarna.

 Ja, det är förstås inte bara en dans på rosor att just ha köpt ett fritidshus med renoveringsbehov. Man kan ju inte enbart ligga i med skidåkningen. På kvällarna hålls vi i köket och målar luckor, målar lister, målar väggar och målar snickerierna runt luckorna.

Men som vanligt hinner vi inte lika långt som vi tänkt och trott och jag tänker inte visa några före- och efter-bilder. Det går framåt och blir fint i alla fall. Och som mamma brukar säga: Ingen tar det ifrån oss!

Händerna på knäna så blir det ett naturligt framåtlut i backarna

Vi är snart tillbaka. Om mindre än en och en halv månad är det sportlov. Tills dess får vi leva på de här fina skidminnena och barnens framgångar i backarna.

Korvpaus

Hilda är säker på att den första backen hon åker på sportlovet kommer att vara den röda ända uppifrån toppen. Tage svänger på höfterna inomhus, drar ben och fötter längs golvet och visar "såhär åker jag skidor!" och Einar åker bäst i familjen, omöjlig att hänga med när han svischar ner i fina svängar.

Bäst att böja sig, ifall man skulle blivit lite större i och med det här med kunskaperna i skidåkning

Långberget bjöd

på riktigt hyfsade spår med tanke på tövädret.

Och en god eftermiddagslur för vissa.

Årets

Och här kommer årslistan för 2012.

Årets bedrift: Att vi strävar så många timmar varje dygn för att ro runt allt som småbarnsfamilj med alltför mycket förvärvsarbetande

Årets bittra: Att mamma blev sjuk i december

Årets bästa semester: Norrut, helt enkelt

Årets nytillskott: Det gamla fina huset i Norra Värmland, som blev vårt fritidshus. Frågar jag barnen är årets nytillskott garanterat paddan.

Årets förlust: Jag önskar att det var bilen som står i garaget, som inte går att starta, som inte har vinterdäck, som inte går att köra ut för att vi lägger gatsten och som inte ens får ligga på blocket längre.

Årets vuxenpoäng: Det ständiga planerandet som är enda sättet att få livet att fungera

Årets fysiska förändring: Den från otränad till vältränad under Tjejvasan och Göteborgsvarvet till otränad igen under slutet av året...

Årets nya kändisförälskelse: Laleh

Årets mest gåshudsframkallande låt: When I held you med Moa Lignell - förmodligen är den inte ens årets låt men den växte en dimension när jag hörde den i skolans luciatåg och gör mig extra varm om hjärtat i vinter.

Årets läsupplevelse: Det finns både få och många. Det är ytterst sällan jag läser en hel bok som min livssituation ser ut just nu. Men en ny Hus och Hem och 10 minuter i soffan är bland de bästa stunderna ibland.

Årets insikt: Kanske den jag lärde mig redan förra året - man ska leva för varandra och i nuet.

Årets teve-besatthet: Så mycket bättre

Årets fest: Varje tisdagsloppis är en fest.