Idag för exakt tio år sedan idag fick jag träffa Peters föräldrar, syskon och en hel del andra släktingar för första gången. Det var nämligen svärfars 60-årsdag och Peter tyckte tillfället lämpade sig väl. Det var soligt och pappa Sven hade rosa sidenskjorta på sig och jag hälsade av misstag på de flesta mer än en gång men det gjorde inte mer än att jag blir påmind om det stundtals.
I morse skojade vi med varann om att vi kanske skulle ringa och vrålsjunga "Ja må han leva" i ottan innan jobbet och garanterat väcka jubilaren.
En stund senare visade det sig att vi mycket väl hade kunnat ringa. 70-åringen skulle nämligen få den finaste present man kunde tänka sig - ett alldeles nyfött litet prinsbarnbarn, så fort syskonen var körda till skolan denna tidiga morgon. Vilken svårslagen present!
Så fin och så vältajmad han är, barnens sötaste lillkusin. Ja, jag vet ju hur det är att komma in i familjen på Svens jämna födelsedag - även om jag inte vet hur det är att rentav FÅ födelsedagen.
Vi ska nog bekanta oss med varandra snart, lille vän. Jag måste erkänna att jag har extremt svårt att tåla mig tills det är helg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar