Han pekade mot vårt hus har han berättat i efterhand.
-De sliter och kämpar och har tre barn och de orkar inte mer. Ni får hjälpa dem nu när ni ändå är här med grävskopan.
6:50 ringde det på dörren i morse. Som tur var hade jag både duschat och klätt på mig och hjälpt barnen. En av arbetarna stod där regnvåt med neongula byxor och ett trevligt leende.
-Vill ni ha lite grus också, när vi fixar till vändplanen åt er?
-Ja tack, sa jag.
Efter arbetsdagens slut, barnhämtning och ICA-handling och annat var det uppenbarligen färdigt. Jag satte de första hjulspåren och tänkte att nu är det dags att ringa firman som är duktiga på att lägga gatsten.
Ja, visst är vi verkligen en stackars familj?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar