Krabbfiske

står på programmet. Packningen redo.

Jag övergår till twitter ett par dagar.

Torpardrömmar

Vi blev handlöst förälskade i ett hus i norra Värmland för ett par veckor sedan.

Tittade på det på hemnet minst hundra gånger. Inredde det i huvudet. Tänkte på alla jullov, sportlov och påsklov vi skulle spendera där. Var slalompjäxorna skulle stå. Vilket längdspår som var närmast. Vart midsommarstången kunde passa bäst och hur vi skulle placera sängarna i sovrummen. Sommarloven. Svampen i skogarna.

Vi drömde om att bygga en bastu vid bäcken som gick på tomten. Peter såg fram emot fiskehelger vid Klarälven. Jag tänkte på vilka gardintyger som skulle passa och vilka väggar som skulle målas. För att inte tala om möblerna som ingick.

Vi fick barnvakt och stämde träff med mäklaren och fick se det fina, fina gamla huset. Innan hade vi undrat om det skulle se lika bra ut som på bilderna. När vi var där infriades alla våra förväntningar och mer därtill.

Det var ingen idé att titta på andra hus för det var ju det här vi ville ha. Med 1800-talshärbret och logen intill (i förgrunden) med texter på timmerväggen från drängen för länge, länge sen. Med den porlande bäcken och bron över den. Med verandan mot Klarälven och jordkällaren som rasat in där fram. Med vedspisen, kaminen och den falska kakelugnen. Och möblerna. Sa jag möblerna?

Lite dåligt sov vi allt den där dagen vi bjöd utgångspriset.

Och sämre blev det väl när vi blev överbjudna, överbjudna igen och överbjudna av en tredje budgivare och huset gick upp till dubbla priset.

Jag tittade på prospektet idag när jag rensade papper. Drog en djup suck. Tänkte att det kommer fler chanser.

Men jag sörjer det faktiskt.

Inte för att vi inte har något att göra. Inte för att det är kört, för egentligen vet vi inte ens hur bra idén var.

Men för att vi tyckte så himla mycket om det.


Och för gardinerna. Och möblerna. Och härbret. Och bäcken. Och drömmen.

Det är med stor glädje (?)

jag kan meddela att jag dragit igång twitter igen.

En chans till kan det väl få?

Det är dessutom därför vi sitter här och ser på os-invigningen framåt småtimmarna.

Bröderna

Det finns väl inte mycket som går upp mot att ha en bror?

Borta bra

men inte mycket går upp mot årets finaste dag hemmavid.

Seglet är hissat för första dagen och nu drar vi till stranden.

Folkfylld semestervecka

Kanske börjar bli dags att

åka hem

och associalisera oss...

Fast det är nog varken vår eller barnens grej.

En liten cykeltur?

Tänker på mat

var det.

Och äter förstås. På första parkett mot Vänern.

Nyanländna i semesterhuset

Hur dåligt väder det än är på andra ställen, så brukar det här stället vara förskonat.

Barnen skrattar och springer över stora gräsmattor, kastar stenar i vattnet och umgås med kusinen.

Vi vuxna lägger i bryggan och tänker på mat.

Lycka.

Månadens lägligaste överraskning

måste inträffat ikväll, när det knackar på dörren 5 minuter innan pastan är färdig.

Där står grannen med en låda färdigrensade, nyplockade kantareller som vi bara kan smörfräsa till den blandade måltiden som går ut på att alla blandar det de vill på sin pasta.

Fem minuter senare: Voila!

Det är väl bara på't igen då

- Varför, undrar barnen.
- För att vi gillar när det blir finare, svarar jag.

Aj aj, ömma högerarm.

Nymålat kök

När man har målat måste det ju visas med före- och efterbilder. Dessvärre kommer jag alltid på det där med fotandet lite för sent. Det kan ha att göra med att jag är så ivrig att komma igång.

Så förebilden är mer en undertiden-bild med hyllorna halvt nedskruvade.

Det färdiga resultatet blev härligt vitt! Vilket lyft!

Lite tomt är det

utan de här tre...

Fast när de varit på djurparksutflykt har vi:

hämtat gödsel

målat om köket

rensat ogräs

gödlsat trädgården

druckit vin hos grannen

kollat på film

och imorgon blir det sovmorgon...

Vissa ligger i

trots att det är första riktiga semesterdagen.

"På rätt väg"

är temat för årets fototävling i kommunen.

Kan det här vara ett bidrag?

Valpstunder

Vi träffade en underbar sötnos idag. Möjligen delade inte Tage den uppfattningen sedan han och valpen gjort en liten styrkemätning på gräsmattan.

Faktiskt tyckte jag att han var ovanligt älskvärd mot katterna när han kom hem.

Asien-inspirerad fika

måste det väl kallas om man sitter vid ett så här lågt bord?

Möbelmålning hos grannmamman var anledningen och barnen var stormförtjusta.

Vilken härlig dag

vi haft.

Trots en hel massa bilåkande.

När vi var allra längst hemifrån fotade jag ett par fjärilar. De hade landat på en särdeles fin plats.

Kanske berättar jag mer om den någon gång.

En hemlig utflykt

skulle man kunna säga att Peter och jag drar iväg på nu.

Vinkar hejdå till barnen och är borta ett dygn.

Vi är spända av förväntan.

Första semesterdagen

har vi umgåtts med långväga gäster, varit på badet och hängt på altanen.

Njutbart.

Förresten är fotot unikt på det sättet att det var enda tillfället som inte jag bar krokodilen. Naturligtvis fick han inte ta med den om han inte bar den själv.

Ibland handlar det om att ta sitt förnuft tillfånga.

Finbesök på mammas jobb

Idag är vi många medarbetare här. För vissa har sommarlovet börjat. För vissa börjar semestern framåt eftermiddagen.

Och hur roligt det än är att måla så är det ändå trucken som är ständig favorit.

Hemmajobb

är på tapeten idag.

En sista dag innan sommaren med tid för skrivandet och webbplatserna. Jag har haft ett par textuppdrag, besökt affärsnätverk, börjat fixa hemsidor, lärt mig skicka fakturor och kommer att nöja mig med att ha en liten verksamhet vid sidan om mina andra jobb. Det är ju det som är jag, flera järn i elden, förhoppningsvis utan det blir halvdant.

Nu sitter jag med ett nytt projekt som är lite av en dröm - om det nu kan gå vägen. Det betyder att jag skriver och skriver tills orden tar slut och emellanåt kan jag snickra hemsida.

Mer än så säger jag inte.

Imorgon och på fredag har jag vanligt jobb, sedan börjar semestern.

Med kanske ytterligare skrivande? Förhoppningsvis. Och då menar jag inte bara på kvällstid när barnen somnat och knotten är för påstridiga för trädgårdsarbete och när sporten visas på tv:n. Utan lite till.

Grattis 2-årige älskling!

Ja må han leva
Ja må han leva

Ja, förberedelserna var många, spända och idoga.

Födelsedagsbarnet synnerligen svårväckt, möjligen på grund av nattsudderi så här dagen till ära.

Och än han han ju inte riktigt fyllt, jag minns tydligt hur jag var ute och promenerade på Mölndals gator i den 30-gradiga värmen för två år sen.

Vi sjunger ändå. Både på telefon och här och nu.

Grattis bästa, finaste Tage!

Duktiga plockare

raddar upp sig på jordgubbsodlingen.

Nu ska här syltas och saftas.