Jag vattengympade

till Lars Winnerbäck idag och var plötsligt 25 år igen.

Ensam om kvällarna, med bara Lars som sällskap. "Elden" var min favorit.

Den vinner som är trägen, den förlorar som ger upp
Drömmarna och vindarna hjälps åt
och så fort man tittar neråt så vänder dom hitåt och sjunger:
Vart tog den där elden vägen, vart tog elden vägen? 

Drömmarna man hade då, de har bannemej gått i uppfyllelse en efter en.

Sen att det kommit saker emellan som man inte kunnat ana, det är en annan sak.

Det var bara det.

Schysst träningspass. Både i vattnet och i livet.