Hursomhelst.
Det finns annat man glömmer.
Häromveckan gick jag in i en skoaffär för att leta upp ett par stövlar som skulle ersätta de snygga gamla svarta som nu är uttjänta, trasiga i sömmarna. Jag hittade ett par vinterstövlar som var hyfsat snygga, mycket sköna, kändes bekanta på något vis, men gick ut ur affären tomhänt eftersom de inte riktigt var vad jag ville ha.
Dagen efter rotar jag fram dem ur klädkammaren. De där hyfsat snygga och mycket sköna. Hade förmodligen fått nog förra vintern sent omsider och helt enkelt glömt. Tur jag inte köpte dem igen. Nu går jag i dem varje dag. Årets fynd.
Jag hade också glömt av hur roligt det faktiskt kan vara att jobba på skolan när klasserna är bra och arbetsuppgifterna roliga. Dynamiken med alla personer man träffar, ett nyväckt matintresse och mycket att lära sig med administrationen. Smörgåsbordet av trevliga kollegor att luncha med.
Den där dagen i veckan på föräldrarnas företag blir också en deja-vu-upplevelse torsdag efter torsdag. Naturupplevelsen, trädoften, det goda fikat och varierande uppgifter. Tage får vara min följeslagare och han hinner också glömma och komma på till exempel det här med trucken mellan varven.
 |
| Avglömt: vantar och snösmak |
Och så fredagarna då. När jag är en mammaledig städerska med späckat schema av konfliktlösning och underhållning.
Fredagskänslan är någonting annat. Den glömmer man inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar