mot nya mål: Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

fredag 21 oktober 2011

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag

Och för allra första gången på tre år är jag riktigt, riktigt tveksam om vad jag egentligen kan, vill och ska skriva på bloggen.

4 kommentarer:

Carola sa...: Men jag älskar din blogg, du känns närmare när jag läser den...; 21 oktober 2011 kl. 13:22
Marie sa...: Åååhh... tack detsamma <3; 21 oktober 2011 kl. 22:16
storskrutten sa...: jag med!! Det räcker att lägga upp lite bilder på barna då och då och berätta vad dom gör, säger osv. Jag vill ju gärna följa deras uppväxt!!! snälla fortsätt, måste ju inte vara varje dag... puss; 22 oktober 2011 kl. 08:06
Marie sa...: Herregud. Jag HAR inte tänkt sluta blogga... Lugn bara lugn:-D Kramar till er snälla<3; 23 oktober 2011 kl. 22:08

Skicka en kommentar

Du och jag

Jag minns den där måndagskvällen efter pingst
på en innergård i Göteborg
en kväll i maj
när hjärtat slog ett extra slag och tiden stannade
jag tyckte nog att vi var överbemannade
helst ville jag att det bara varit vi två
och det var vi ju ändå
alla de andra runtomkring
var bara någonting
i periferin
aldrig har några ögon varit så blå
att titta på
som dina då

Det var när jag såg dig på ett nytt sätt
och alla bitarna som saknats föll rätt
att betrakta dig sådär bland de andra
men mitt framför mig
och jag ställde mig frågan:
Var detta kärlekslågan?
Var det dig
jag väntat på?
Var det nu vi skulle börja vandra
tillsammans
istället för var för sig?

Nu sitter vi här
flera år senare
i vårt hus
med våra vigselringar
och våra barn
och våra katter
Du läser mina ord
och tycker det är uppförstorat
för dig var det mer en snabb blick
den där kvällen
och inte en lång som jag tyckte
och allvaret började långt senare
men jag visste
att det var dig jag letat efter
ända sedan tidernas begynnelse
och att jag hittat dig nu
och för mig var blicken början