Havet, vädret, berget och barnen...
Tur att jag köpte krabbfiskeattiraljer på Gekås (klädnypa, tråd och vinda för 5 kr) inför den stundande sommaren. Vi visste inte att de var såna bergsgetter, de där små.
Men i ärlighetens namn bor det kanske en klippfantast i oss alla? När jag pluggade in svenska i min lärarutbildning för några år sedan hände det att jag åkte ut till havet på torsdagarna för att plugga grammatik eller läsa klassiker. Det kalla, klara vattnet i kombination med den värmande solen, klipporna mot ryggen och frånvaron av människor gav livet energi och lyckokänslor.
Tillräcklig energi för att göra saker i sista minuten som jag alltid haft för vana, och som jag definitivt nyttjade hela svenskutbildningen igenom. Tillräcklig energi för att svischa nerför gibraltargatan och så småningom framnäsgatan så fort jag hann på cykeln, för att stämma träff med någon eller ta bussen någonstans eller bara komma ut på stan. Tillräcklig energi för att rätta elevprov eller baka eller vad man nu gjorde på den tiden. Innan barnen, huset och trädgården.
De bulliga klipporna i Lysekil påminde mig igår. Om havsturer och energi om våren. Om soliga dagar vi haft, vi har och kommer att få.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar