Tages preferenser

Min barnstol, den är väl snarare en divaaaan tycker jag. Om jag nu säkert vet vad det betyder.

Hur som helst, om eftermiddagarna kan jag sitta i divaaanen, lufta mina strumpor och inta mitt afternoon teeea, bestående av kaneeeelbulle. Te verkar blaj. Orka liksom.

Polarn och jag?

Vi träffade fyra dagar gamla kattungar i helgen. Jag minns inte om den här hette Saga, Polarn eller Pyret.

Min kusins fru undrade om vi inte ville ha en. Hilda tycker att vi kan åka dit snart igen.

Men det får väl räcka med tre barn och två katter. Även om Polarn är ett hyvens namn.

En nöjd mammas förehavanden

Det fanns inget mer att önska under helgen. Mer än möjligen bättre väder förstås.

För vad slår hotellövernattning i Tidaholm efter Vincontorets grillbuffé igår?

Magasinläsning med enbart en sovande Tage som sällskap ovanpå kritvita lakan?

Glass och kaffe vid Tidan?

Konstnärsmiddag vid Hornborgasjön? 

Ingenting enligt den här mamman. Absolut ingenting.

Grillbuffé

på ett alldeles fantastiskt ställe.

På marknadsdag

med mormor och morfar.

Trädklättring

hos farmor och farfar idag.

Dagens nyplanterade

heter Platycodon och försådd Brudslöja.

Dagens nyskruvade

odlingsbänk kom Peter hem med igår.

Vi kallar den Snarkrosa

boken "Snoring Beauty" som Hilda väljer varje kväll.
 

Jag tycker att det bästa med den är att vi fått den skickad med posten från självaste illustratören, Amanda Hellberg (som för övrigt skriver rysare i världsklass). Det var aningen svårt att översätta till svenska för barnen i början men nu kan jag den utantill.
 

Hilda tycker att det bästa med den är när grisbonden ser prinsessan för första gången och känner en sådan enorm kärlek, som han tidigare bara känt för grisar, när han hör hennes djupa snarkningar. Det gör inget att hon har dålig andedräkt för han luktar också illa.
 

I förrgår berättade jag för henne om att Amanda, hon som målat bilderna i boken, hade sett Tages nya frisyr på datorn och tyckte den var fin.

-Hade hon? Hon som målat de här bilderna? sa Hilda eftertänksamt.

-Ja, svarade jag.

-Jaha... inte visste jag att hon var så HIMLA bra på att måla grisar!

Kan tillsvidare

blogga med telefonen OCH visa att någon flyttat hemifrån. I alla fall ut från vårt sovrum.

Åh, jag som förberett

ett schysst inlägg kan inte ens logga in på blogger från datorn. Vad händer egentligen?

När man sovit på saken

så blev han väl inte så dum ändå...

Eller?

Klipp och ånger

Minuten efter att bilden togs gick saxen genom de små ljusa testarna. Huvudet rörde sig snabbare än metallbladen och jag var livrädd att råka klippa i en örsnibb.



Han behövde jämnas till lite i topparna. Men när saxen väl började arbeta blev det mer än så.

De små stråna yrde. Landade på Morris svarta päls. Hår som hår, sa vi och fortsatte. Peters finger kom i vägen för saxen och vi svor. Tage skrattade.

Klipp klipp klipp.

Klipp klipp.

Klipp.

Klipp.

Klipp klipp.

Klipp.

Min lilla bebis blir sig aldrig lik mer och jag saknar honom. Jag känner mig till och med lite ledsen över den pojke som växte fram och bytte ut lintottsprallen.

Kanske kommer han tillbaka. Kanske växer håret ut snabbt igen till en busigt ljuvlig kalufs.


Här borde efter-kortet ligga. Men det var inte läge för fotograferande när jag mest var förskräckt över hur mycket jag egentligen klippt. Och för vart bebisen tog vägen.

Vi är ute och smyger om kvällarna

och försöker få lite styrsel på trägårn.

Det är därför jag bloggar så lite ibland.

Förresten ligger champagnen kvar

i kylskåpet trots att Peter slog personligt rekord idag.

Undrar varför.

Det blev många suddiga foton

idag med alla supersnabba löpare.



Men ett par fastnade på linsen tursamt nog.



Jag pustar ut i soffan och tänker på nästa år. Väger fördelar mot nackdelar. Och tänker att jag inte alls måste bestämma mig på länge...

Publiken är laddad

Är löparna laddade? Och jag fick just ett finfint erbjudande. Nästa år tar Peter barnen och jag varvet. Yes!

Tåget hem

med två pojkar i knät.

Utflykt

i solen idag. Lycka!

Medaljörerna

är hemma!



Förskolans dag bestod av ett lopp för alla glada barn. Einar kom hem som förstapristagare på sin avdelning (av totalt 16 barn) och Hilda fick tredjepris på sin avdelning (av 24 barn).

Vi är förstås mäkta stolta.

Om Peter gör en liknande prestation på lördag öppnar vi champagnen från 40-årsdagen.

Finaste skorna

ärvda från båda syskonen, letade vi fram ur gömmorna idag. Dags att börja slita på dem lille vän?

Avslutar dagen med att photoshoppa

Den lille godingen inbjuder liksom till det. Han har dessutom varit på läkarkontroll idag, så vi har färska uppgifter.

Fina fröken Hilda

Fina, fina fröken Hilda.

Kanske blir det här din affär när du blir stor.



Här kan du ta hem allt du tycker är vackert. Kläder, serviser, prydnadskatter och godis.

Här kan du hjälpa människor, som du har sådan fallenhet för. Guida dem till en skönare vardag.

I framtiden, när blygheten släpper, och du vågar se dem i ögonen, hålla kvar blicken och säga orden.

Då skickar du inte brorsorna framför dig. Då visar du framfötterna istället.

Fröken, fröken. Lilla älskade fröken. Fram med dig nu! Framtiden ligger i dina händer, ditt leende och kanske ditt sinne för... affärer?

Livat värre

Det var livat igår. Både på Liseberg, Hagabadet, Puta Madre och Sticky fingers.



Och här hemma med fem barn.

Möhippa idag

och bruden fick börja med att vara kanin.

Titta vilket fynd

vi gjorde igår! Och efter fyra timmar var alla inklusive mamman både glada och nöjda. Dagens värsta var dock att Einar klämde fingret i bildörren strax innan hemfärd.

På ikea

ensam med tre barn i eftermiddag. Känns tveksamt men börjar bra i alla fall.

Tur

att man ska på festligheter framöver nu när man blivit så här lyxig.

Inget är förändrat, allt är nytt

Webdesignen börjar sätta sig. Idag blev nämligen indexsidan på första hemsidan klar, för första gången med alla inblandade hyfsat nöjda. Jag kommer inte att länka till den här, men du får gärna kontakta mig om du vill ha adressen och ta en titt.

Huset har några möbler färre. Trädgården har fått ett förberett litet salladsland med stålkant för att hålla sniglar borta, och hästgödsel i botten för den goda växtlighetens skull.

Hilda har gjort sitt första besök på SKOLANS skolgård under dagens utflykt.

Annars är väl det mesta sig likt.

Dagens outfit

inklusive klippning. Kanske något överlägsen. Det är sån man blir som nyklippt.

Helg- och havsminnet

Havet, vädret, berget och barnen...

Tur att jag köpte krabbfiskeattiraljer på Gekås (klädnypa, tråd och vinda för 5 kr) inför den stundande sommaren. Vi visste inte att de var såna bergsgetter, de där små.

Men i ärlighetens namn bor det kanske en klippfantast i oss alla? När jag pluggade in svenska i min lärarutbildning för några år sedan hände det att jag åkte ut till havet på torsdagarna för att plugga grammatik eller läsa klassiker. Det kalla, klara vattnet i kombination med den värmande solen, klipporna mot ryggen och frånvaron av människor gav livet energi och lyckokänslor.

Tillräcklig energi för att göra saker i sista minuten som jag alltid haft för vana, och som jag definitivt nyttjade hela svenskutbildningen igenom. Tillräcklig energi för att svischa nerför gibraltargatan och så småningom framnäsgatan så fort jag hann på cykeln, för att stämma träff med någon eller ta bussen någonstans eller bara komma ut på stan. Tillräcklig energi för att rätta elevprov eller baka eller vad man nu gjorde på den tiden. Innan barnen, huset och trädgården.

De bulliga klipporna i Lysekil påminde mig igår. Om havsturer och energi om våren. Om soliga dagar vi haft, vi har och kommer att få.

På väg mot Havets hus

i Lysekil idag. Vädret bådar en riktigt härlig dag.

Så insnöad är man

på familj, barn och trädgård att vi inte ens visste att Twilight skulle sändas igår. Alldeles försent kom vi in i filmen, har inte läst böckerna även om jag varit på väg många gånger. Man vill ju inte missa dundersuccén alla pratat om.



Men vilken film. Wow, säger jag bara om den 40 minuter långa sekvens jag såg. Fotot, handlingen... vill se mer.

Så, när sänder svt nästa film om Bella och Edward?
Med vänlig hälsning från en som inte hängt med de senaste åren.

Peter har fått nytt sällskap

på flaket. Fast den här gången var det gödsel som skulle lastas på och av.

- Koskit är blä, sa Einar när han tittade på avstånd i köksfönstret.
- Det är inte från korna, det är från hästarna, sa jag.



Han rynkade än mer på näsan i ren avsmak.

Men Hilda bangade inte för lite hästbajs. Hon var rentav lycklig. Precis som växtligheten kommer att bli.

Avslutning på simskolan

idag igen. Det innebär glass för alla inblandade.

Sådär

Färdighandlat. För i år.

Yes!

Har sagt det förr och säger det igen: here we come!

Lite synd

är det allt att vi inte tvingade grannen/vännen som fixar allt från kroppar till bilar och den här gången fylle till vår jättegrop vi ska sätta igen utanför altanen, att ta sig en titt på vår panna som lagt av.



Vi har nämligen iskalla golv och knappt 18 grader trots bra tryck i kakelugnen ikväll och förmodligen en trasig cirkulationspump.

Halleluja. Varför kan man aldrig få ägna sig åt de 20 projekt man redan har???

Check check check

Deklarerat.

I sista minuten som vanligt.

Slipat en halv teakstol.

I alldeles för fina kläder för jag kunde inte hejda mig.

Simskoleavslutning.

Numera måste vi få två små pojkar att inte ramla i bassängen.


Gissa hur mycket energi jag har ikväll?

- Varför måste vi ha gäster VARJE dag?

undrar Hilda och himlar med ögonen. Fast egentligen är hon helnöjd och sitter rakryggad vid bordet eller engagerar gästerna med frågor hon vill ha svar på.

De senaste dagarna har gått i vänners tecken. Kanske vi tar igen vattkoppsveckorna, eller så känns det bara så mycket lättare att umgås när man kan grilla, vara ute, kursen är slut och kvällarna är längre.

Vi har pratat om sommaren som kommer, saknader och förlust, om jobb på gång och skola till hösten, skrattat på studsmattan och gråtit på hallgolvet.



Och ätit en massa glass.

Glad valborg!

Tja, vem som helst kan väl se att mina att göra-listor funkar sådär. Jag stänger ute dem lika snabbt som jag skrivit dem. Ungefär som den här lilla valborgsfiraren.