Funderar (inte) vidare

på skillnaden mellan 39,5 i feber och 40,5 i feber.

Blev något mer orkeslös. Något mindre fundersam. Något mer ompysslad av mannen.

Snudd på en bättre värld.

Fast inte i längden förstås.

Det värsta med att ligga i soffan

med 39,5 i feber, skällhosta, ingen röst och allmänt obehag är funderingarna. Funderingarna.

Som att

jag kan ha smittat hela släkten på 40-årsfesten igår

nu när vi äntligen kommit till avsnittet photoshop på kursen kanske jag får bli hemma


och det värsta av allt


tänk om Peter får det här i slutet av veckan

efter all j-kla träning.

Klipp i bilder

En riktig höjdpunkt! Före, under tiden och efter. Håll till godo!


11:45, Emils tvilling


12:30


14:00, något snobbigare


11:45


12:15, luggen åker av


14:00, hemma hos brorsan igen

Lugnet efter stormen

En liten feberdos på 38 grader kan väl vara okej, när det gäller Einar. Mest för att få pusta ut från alla upptåg och få egentid med mamma i soffan.

Men imorgon hoppas vi på bättring när vi ska på festligheter.

Mitt huvud är ett enda virrvarr

av allt som daaagen haft i bereedskap idag.

Från bil-, tåg- och skridskoåkande till maränger, bokrea och photoshop. Samt lite pizzaslicar och fina tv-bilder att stilla åksjukeillamåendet med efter hemkomsten.

Det är bäst att andas ut till en vårbild.

Tvättstugan

har fått en ny hylla, som kan tyckas vara en enklare variant av stringhyllan och en nyhet på IKEA.


Före


Efter

Jag är sjukt nöjd. Nu kommer jag att vara därinne hela tiden.

Utom när jag bloggar förstås.

Tisdag innebär

en lugn förmiddag med de här tre grabbarna.



Lugnet före stormen kanske. I eftermiddag ska vi nämligen ut och åka tåg. Fast utan huskatterna förstås. Det får räcka med tre barn att hålla ordning på.

Titta vilken

fantastisk tös hon fått, skräckdrottningen Amanda. Ljuvlig.

Plötsligt är det ljust

när man rullar upp rullgardinen på morgonen. Ljust när man kommer ut från badhuset runt 17:30.

Så ljust att man borde putsa fönstren som visar för mycket av andra tider. Fast som tur är också så kallt att fönsterputs inte är lämpligt.

- Du ska se att det är vår när vi kommer tillbaka från fjällen, säger Peter.

Jag är inte lika säker. Har hört om vargavinter av sällan skådat slag hela mars. Skippar förhoppningar.

Stänger nog av ljuset för idag med hjälp av ögonlocken.

Två sidor av myntet

Det var på många sätt en alldeles underbar dag idag. Tittar man på fotona, tänker på vädret och på den totala mängden utförda skidmil så var det rentav fantastiskt.



Kanske borde man låta det stanna där. Kanske borde man inte nämna den lilla kissolyckan inklusive uteblivna reservkläder, eller bebisen som var missnöjd med allt den första timman, inte heller det eviga springet mellan skidpåknäppning och toa, alternativt den försvunna pappan som stod för det största antalet skidmil, och absolut inte mamman som fick hälla i sig kaffet i steget och med nöd och näppe hann få i sig en av tio smörgåsar.



Man vill ju hålla skenet uppe här på bloggen. Så att alla kan se våra duktiga barn och hur roligt vi har tillsammans ute i skidspåret med sikte på Vasaloppet.

Det känns så viktigt att upprätthålla fasaden. Jag är inte bitter, tro inte det. Möjligen något lättad ikväll om två veckor.

Du är go du, syrran!

Jag blir lite sådär så jag fnittrar när vi kramas. Och myser med kinden mot dig. Känner lite på din kind också.



Men det där med pussar... det är inte min grej. Lägg av! Arg blir jag.

Lille tjabo

väger nu 7 470 gram.

Ser du hur mäkta stolt han är?

Och snorig, varje dag de senaste veckorna.

Mycket rädd är han också (om man nu ska prata egenskaper) för att komma nära någon annan än mamma och pappa. Idag hade mamma dock två kompisar hemma som han till slut blev bekväm med - strax före de skulle åka hem.

Frigörelsen har börjat.

Har plötsligt snöat in

på att få till det bättre här hemma, av flera olika anledningar.

Visst måste det vara smart att göra det innan våren kommer med en trädgård som ropar därute?

Häromdagen bar vi ner den svarta skinnsoffan och har nu tre soffor, som ett u. Varje gång jag kommer hem blir jag nöjd med det svarta mot det vita gamla skåpet under tv:n. Men något stämmer inte (bortse gärna från terracottakrukorna som inte ser för roliga ut i februari).



Soffbordet? Eller en soffa för mycket helt enkelt?

Shopping

i affär i all ära, men frågan är om inte klädparty för mammor är snäppet bättre...

Godnatt.

Utbyte

Vi får med nöd och näppe ihop logistiken på tisdagar. Peter spelar hockey till kl 17 och jag börjar kurs kl 18. Vi får mötas på halva vägen var med bilarna.

Med barn och allt.

Idag funderar de över proceduren i baksätet.
- Snälla mamma, kan inte VI få byta bil? säger Hilda.

Jag förklarar att vitsen är att de ska få ha kvar sina bilbarnstolar och att bara mamma och pappa byter.

- Ska BÅDE du och pappa byta bil? fortsätter hon fråga, märkbart stött över orättvisan.

Det är då Einar flikar in:

- Ska vi byta PAPPA?

paus

- Också???

Sedan somnar han i bilen, tydligen inte det minsta oroad.



Jag fnissar inombords åt uttalandet hela kursen i genom. Sen köper jag med sushi hem med förhoppningen att han inte är utbytt.

Varsågod, välj!

Peter fick välja mellan att sätta upp en hylla i tvättstugan och att fortsätta med möbleringen av övervåningen ikväll. Han valde övervåningen.

Fick välja, tänker du. Ja, det är helt enkelt bästa sättet - det räcker med två alternativ. Och då menar jag inte att Sportnytt utgör något av alternativen.

Nu börjar det arta sig. Det konstiga när man möblerar är väl att det hela tiden drar med sig något nytt?

Före, randiga väggen


Efter, randiga väggen


Före, röda väggen


Efter, röda väggen

Fast den här gången blev vi stående med diverse gamla höjdargrejer från 80-talet. Vad sägs om exempelvis ett hemtillverkat träningsprogram med "töjningar" och diverse annat med passande musiklista? Eller Peters tidningar "Napp och nytt" samt en påse gamla medaljer? Nostalgi och förvåning i härlig blandning.

Det är långt ifrån klart, som synes. Det centrala var väl ändå att barnen skulle kunna trycka på on-knappen på tv:n imorgon otta? Nattsuddande föräldrar måste få ligga och dra sig lite extra.

Behjärtansvärt kvällsmys

Ikväll laddar jag för bokchatt med Amanda. Dessvärre har jag inte riktigt läst ut "Döden på en blek häst" så jag får förmodligen kisa ibland - till exempel när någon skriver om slutet.

Tills dess äter vi finaste hjärttårtan.

Från partyprisse till skidnisse

på mindre än tolv timmar.



Peter seedar sig inför Vasaloppet idag. Från 40-årsfest i Uddevalla till 40 km-fest i Ulricehamn.

Vi andra pustar ut och har en mer lagom vinterkänsla.

Bloggutmaning

Jag blev utmanad av Malin häromdagen. Här kommer mina svar:

Hur länge har du bloggat?

Jag har bloggat sedan augusti 2008. Tre-årsjubileum i år då.

Hur många bloggar återvänder du till dagligen?

Kanske tio dagligen i snitt, de som uppdaterat sig på min länklista. Hinner jag blir det många fler ibland.


Av de bloggar du läser, hur många är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?

Jag tycker att dagboksblogg är ett väldigt tråkigt ord och vill själv inte framstå som om jag dagboksbloggar. Det bästa är väl sådana som tar upp olika teman varje dag och det gör många tycker jag.

Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Det tror jag nog, har inte hört något annat. Kanske får man lära känna mig lite bättre.

Har du hittat en gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Jag har en gräns och har kontroll över vad jag vill skriva och kan lämna ut till alla och envar.

I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse?

Det är inte bekräftelse jag vill ha, jag vill skriva för att jag älskar att skriva. Dessutom vill jag inspirera och delge sånt som jag tycker är värt att läsa. Och komma ihåg själv också för den delen.

Har du träffat människor IRL, efter att ha träffat dem via bloggen?

Nej, inte än.

Tror du att det är skadligt för vissa personer att blogga?

Möjligen. Finns det något som inte är skadligt i världen?

Hur ser bloggandets nackdelar ut för dig?

Det är väl att jag satt mig för att göra ett inlägg varje dag och klockan är 23:30 och jag vill helst gå och lägga mig. Men oftast händer inte det, för jag skulle inte fortsätta om det blev en press och stress.

Tror du att du fortfarande bloggar om 2 år?

Japp, det tror jag faktiskt. Men tiderna förändras så jag vet inte till 100%. Det är ju det som är Mot nya mål.

Jag utmanar den som vill hänga på!

Med snön yrande utanför

passar vi på att boka skidskola. Kompisarna vi ska åka till fjällen med är här. Alla i våra familjer har faktiskt varsin kompis, till och med bäbiskillarna är jämngamla.

Två i kursen Snögubbar, två i kursen Snöbollar och två i vagnarna/pulkorna så ska fjällenveckan bli en riktig höjdare. Ja, kanske två mammor i någon schysst backe också.

Fast mest ska vi umgås allihop.

Avsked

Mammas faster begravdes idag. Så fint och så värdigt. Grått snöslask och sångsvanar i ån utanför, skira blommor i rosa nyanser i kyrkan.



Efteråt sa mamma att hon saknade henne så mycket där, att få prata med henne.

Tomt.

Jag tycker ändå att det känns som om hon var där. Allt regisserat i hennes anda.

Det är sorgligt förstås, men så naturligt att begrava någon över 90 år. Som en lättnad efter ett långt och innehållsrikt liv. Det vore bra om det alltid var så. Att alla som föds får bli gamla, om de vill. Värdigt. Önskvärt.

Tomt i alla fall, men lättare.

Hört i hallen

Runt 21 står jag i hallen och rensar febrilt ur jackfickorna, tänker att jag äntligen ska tvätta jackan som varit smutsig sedan första snön kom, minst.

- Måste du verkligen tvätta den just ikväll, säger Peter.
- Ja, jag vill ha den imorgon och jag har tänkt att tvätta den i flera månader, säger jag.
- Finns det ingen annan jacka du kan ha på begravningen då?
- Nä, jag tror inte det. Jag vill ha den här för det är min bästa.

Fickorna är tömda nu, ska bara dra upp dragkedjan och slänga in den i en mörktvätt.

- Så fin är den väl inte, egentligen, lägger han till.
- Nähä?

Tack för det då.

- Ska vi inte ta din också, förresten? säger jag som faktiskt inte alls tagit illa vid mig. Han har ingen aning om vilka andra jackor jag har och inte mig emot om han tycker att jag behöver en ny...

- Men vad ska jag då ta på mig imorgon? undrar han.

Ha. Det var just det.

Tage Prick

blev namnet på Hildas dalmatinerhund som hon fick i present för ett par veckor sen. Världens mjukaste, valpig vit med svarta fläckar. Einar fick en likadan. Han kallar sin för Kossan.

Vi har också en alldeles riktig Tage Prick i familjen.



Och själva pricken är under utredning eftersom den tyvärr växer sig allt större på pannan. Idag besökte vi specialistläkaren som bara kommer till bvc någon gång i månaden efter att den vanliga barnläkaren inte vågade uttala sig i slutet av förra månaden. Nu väntar vi istället på remiss till Hud och vet egnetligen inte vad som händer.

Lillräven har feber

Einar har 38,5 den här morgonen. Och bara en ytterst liten räv bakom örat.



- Jag har feber, säger han. Och snart har jag en tjock mage också.

Strax därefter matar han in alla clementinskalen i tröjärmen.

Vi behövde inte en sjukling just den här veckan, med begravning, 40-årsfest, läkarbesök, kurser och flera andra saker på agendan. Men som Peter brukar säga nuförtiden: "Det är ju bara en av fem. Vi andra mår ju bra."

Skrivövning och lite skrivtankar

Naturligtvis blev jag sugen på att göra Amandas skrivövning. Gör den du också eller ta del av min, vilket du vill.


Det här åstadkom jag på 6 minuter om någon klädd i grönt på ett café:

"Sakta och med omsorg spiller han upp kaffe till kvinnan i den gröna kavajen. När han böjer ryggen förnimmer han en doft som påminner om någon han känt tidigare, för längesen. Han ställer kannan på hennes bord, ser henne försiktigt i ögonen och säger:
- Hoppas det ska smaka!
Han passar egentligen inte alls in att arbeta på café. Alldeles för långsam, för det första. För... eftertänksam."

Det blir ingen roman av den, inte. Men det här med val av tempus och jag/tredjepersons-form... jag väljer visst ett mellanting. Presens och tredjeperson. Fast det gör jag inte alltid.

Mitt största problem i skrivandet är nog själva dramaturgin. Det är hur lätt som helst att skapa ett antal personer, men vad som ska hända dem är oklart. Och man kan inte precis börja skriva och låta det ge sig som en överraskning, man behöver ju ha det klart för sig hyfsat.

Fast nu borde man övergå till html och css, inför imorgon.

Helgens premiärer

har tagit på krafterna.

Inte vilka premiärer som helst förstås, för då skulle vi inte sitta här och klippa med ögonlocken.

Vad sägs om:

- Tages första kväll utan mamma och pappa, som var på baluns?

- Peters premiärtur på rullskidor?

- Vattengympapasset i sprillans nya bikinin?

Det har varit mödosamt.

Och den äldsta, hon kan sy!

På dagis säger fröknarna att "det har ju skett en enorm uuutveckling! Att kunna sitta så koncentrerad så länge." Men det är så hon alltid varit, så länge något roat henne tillräckligt, tänker jag.



Vi är förstås djupt imponerade, hur som helst. Upp på väggen med mästerverket enligt Hildas stränga instruktioner.

Vår egen lilla bulle kan prata!

Du får välja att inte tro mig. Jag förstår om du inte tror att det här är sant. Men betänk att storebror Einar sa "uppförsbacke" (uppebacke för att vara exakt) när han var elva månader och två-ordsmeningar före han lärde sig gå.


Tage sa nämligen "bulle" idag när vi bakat och jag matade honom med små smulor. Bölö, bölö, sa han och så upprepade han det varje gång jag stoppade in en smula i munnen. Han kan prata! 7 månader lilla ungen berättar vad han gillar bäst. Måste säga att det slår allt annat jag skulle blogga om med hästlängder.



Hilda drar med bakpenseln över bullbrorsan.

7 månader idag

och snorförkyld är han, den lille älsklingen.



Och oj vad det har hänt mycket saker de senaste veckorna.

Tänderna växer, han dreglar decilitervis, sitter stadigt, kan förutsäga att bildörren kommer att smälla snart (eftersom han blinkar en stund innan), säger inte bara ejejejej utan dädädädä också, låter inte någon annan än mamma och pappa hålla honom och tycker att bulle är det bästa käk som existerar.

Självständigheten är till och med så stor att han bestämde sig för att blåsa upp mammas bröst alternativt tugga, istället för att suga för ett par dagar sen. Numera dricker han bara välling, trodde du något annat?

Kommer hem

från dagislämningen, kastar mig ner vid datorn.

Börjar med att kolla upp skillnader på Dreamweaver och Webcreator och tittar på en jämförelse av olika webbhotell. I förrgår visste jag inte ens att det fanns något som heter så, nu vill jag komma igång.

Pysslar om bloggen, kollar facebook. Letar efter tips på hur man säljer sin artikel till tidningar eftersom jag sitter här med en hyfsat färdig sådan nu.

Tänker på Peter som är ute på sin första lektion i lastbilen.

Funderar på logistiken de närmaste tio veckorna när vi pluggar på varsitt håll och Hilda har bytt simskoledag. Det blir inte helt enkelt, det här. Men riktigt roligt.

Byter min profilbild

idag, den som visas bredvid kommenterarna.

Före, sommar 2008

Efter, hösten 2010

Ha!!

Ha ha! Html var det som gick bäst och var roligast på kursen. Det ska nog kunna bli en webdesigner av mig också.



Nu ska här provas innan läggdags.

Försöker plugga lite

på det här idag, inför kursen som börjar ikväll. Men det är nära på rena grekiskan för mig.

Tage hostar och snörvlar i vagnen, helt plötsligt rejält förkyld.

Och snart kommer bikinin på posten.

Där har du läget. Vad gör du själv?