Vi har laddat upp med två sorters fläskfilé, den här och den här, och färskpotatis till middag idag. Det var verkligen så supergott att jag känner mig helt och hållet redo för en förlossning.
Och nu vet vi. Det blir en julibebis.
På sikt ser jag stora fördelar med det. Fast just nu vill jag bara få det gjort, alltihop. Förlossningen med Einar satte igång elva dagar över tiden. Som imorgon, alltså.
Peter har slutat jobba. Han ropar när jag pratar med mamma i telefon:
- Säg du som det är! Att jag inte får jobba mer för dig.
Mamma blir smått upprörd i andra änden. Hon tycker han borde tagit ledigt för flera dagar sedan. Jag har inte förbjudit honom att jobba. Bara sagt att jag inte orkar mer nu. Också ungefär som när Einar skulle komma. Så fort Peter började vara hemma satte det igång. Viss skillnad förstås, vi vet ju inte om det sätter igång nu.
Fast jag ger allt mitt hopp till imorgon, första juli. Kan inte du också be en liten bön?
2 kommentarer:
'ber' med er.
måste vara oerhört tärande.
men snart glömt?
vi hoppas det.
Tack!
Snart glömt förmodligen. Såvida det inte blir igångsättning tre veckor över. Tänker helst inte på't.
Skicka en kommentar