eller "förlossningsföljetongen del etthundrafemtielva"
Jag har sugande värkar, som inte gör så ont att jag måste ta tag i något men ändå är obehagliga. Ibland kommer de var fjärde minut, ibland är det uppehåll i ungefär en halvtimme. Ringer Peter någon extra gång för att kolla om han är nära telefonen och det är han. Förbereder mig på att åka och hämta barnen på dagis och sedan tillbringa eftermiddagen hos grannen för att få annat att tänka på OCH för att det är trevligt förstås.
Fortfarande tänker jag att vi kanske kommer att åka in ikväll eller inatt. Åtminstone tänker jag födsel innan söndag. Men man kan ju inte veta säkert.
Och det där med snabba förlossningsförlopp, det vill jag faktiskt aldrig mer höra om. Är nästan inte ens fascinerad av det längre. Mer missunnsam, tror jag. Två timmar från första värken. Usch.
5 kommentarer:
MEN så spännande!! Om jag håller tummarna så tuttstimulerar du, ok?
;o)
8 timmar och inget blogginlägg... jag tror jag kreverar av spänning samtidigt som att jag lider med dig, envis liten sak du har där inne!
Men HUR tuttstimulera? Amningspumpen???
Jaja, eller nänä, det händer inget vettigt här.
Fråga karln, de brukar vara händiga och villiga i den frågan...fniss!!
...och du, enligt en god vän till mig med en 2 timmar första förlossning och en 45 minutare som andra så är det inte riktigt ulitmat det heller. Väldigt mycket som ska hända och väldigt kort att göra det på. Dessutom så hinner inte riktigt huvudet och själen med. I lagom svensson-anda så tycker vi nog LAGOM är bäst! Men du är nog way beyond lagom vid det här laget!
pumpen, ja kanske, men den är ju rätt obehaglig/gör ont
mest nyp & rulla & dra (bröstvårtorna)
Skicka en kommentar