Jag drar upp pojken i knät i soffan och andas in en kvinnlig doft som är obekant.
-Har du suttit i någons knä idag på dagis?
-JA!
-Vems knä då?
-Frökens!
-Vilken av fröknarna?
-Eeeehhh... den fröken! Den där fröken som brukar sitta på fröksstolen.
-Va?
-Hon satt i soffan, och jag ville också sitta.
-Jaha, vad gjorde ni då? Läste?
-Nä.
-Var du trött eller ledsen? Var det därför du fick sitta i knät?
-Nä. Jag ville sitta i soffan. Hon hade frukt. Hon skalade och skalade och skalade.
-Och du satt där och tittade?
-Ja!
-Vilken fröken var det då?
-Det var Ann-Sofie.
Okej. Då har vi identifierat parfymlukten. Och fått en fin redogörelse dessutom.
2 kommentarer:
Där är så kul att höra ungarnas dagisberättelser! Konstigt att de har ett liv utan oss...
Igår kom Oscar hem med en ekorre och sa att han fått den från "snick och snack". Fick en lång redogörelse över snick och snack och inte blev jag klokare av det. Idag frågade jag en dagis kompis till Oscar och han gav ett om möjligt ännu luddigare svar. Vet du vem snick och snack är ?!
Ja visst är det konstigt med deras tillvaro utan oss! Och nej tyvärr, har ingen aning om vem snick och snack är. Förmodligen en lika snacksalig som den som gjorde redogörelsen;)
Skicka en kommentar