Märk hur vår skugga

För fem minuter sedan bokade jag två biljetter till Thåström och Anna Ternheim på torsdag. Allt ser lovande ut; vädret, sommarkvällen, barnvakt inklusive sovmorgon samt artister som vi är grymt sugna på att höra. Nu hoppas vi bara på lite goda vänner som sällskap. Någon som är på?

Till och med barnens position i den sena eftermiddagssolen tycks passa in.

Önskemål? Små hästar och kattungar

Är just du den 5000:e besökaren idag? Vill du önska en bild? En djurbild? Ja, det blir enkelt.

Jordgubbens dag som vi besökte i helgen hade mycket att erbjuda men vi koncentrerade oss mest på djurupplevelserna. Vi hann inte ens till gratisutdelningen, men väl till ponnyridningen. Hilda hade bestämt sig sedan flera månader tillbaka att hon ville rida, men vi trodde faktiskt inte Einar skulle våga. Att vi inte tänkte på systerns påverkan, klart han också ville göra samma sak. Skillnaden var egentligen bara färgen på den lilla hästen.

Och kattungarna igår gav en ihållande mersmak.

-Jag vill åka dit igen snart, mamma! Och hälsa på kattungarna! Det kan vi väl göra?

Fångad? Ja

för längesen faktiskt.

Annars tänker jag mig en kontroversiell början:

Mannen
Nätet
Trädet
Dam ta dam ta dam...

Eller möjligen fortsättning.

Febrigt firande

Einars födelsedagspartaj idag övergick i nästan 40 graders feber, med små konstateranden som:

-Jag fryser, jag vill gå in!

och

-Jag vill ligga i soffan, mamma, och sova!

Jag försökte få honom att äta och försökte med tänkbara saker han skulle kunna tycka om, som russin och pinnglass.

-Säg mera, mamma, vad jag inte vill äta!

-Smörgås med leverpastej?

-Nä

-Korv?

-Nä

-Välling?

-Nä

-Dricka lite vatten? Du kan väl dricka lite vatten?

-Nä

Han ville inte ens smaka på biltårtan som alla hans vänner mumsade i sig av hjärtans godislust. Till slut somnade han i alla fall med en flaska välling i magen och ett par timmar senare är pannan sval och skön. Kalaset är över.

Till synes meningslösa projekt

Efter grillningen på altanen idag har följande hänt:

- Vi har gått iväg över till grannen för att till slut hämta deras gamla köksskåp som vi skulle ha som inredning i garaget, bara för att upptäcka att de har hivat dem eftersom vi dröjt så länge

- Peter har monterat ner ett skåp som han satte upp för två månader sedan eftersom det inte passar till vår nya centraldammsugare.

- Jag har smält ner tre påsar Ahlgrens bilar i vatten i en kastrull för att göra en biltårta (allt enligt receptet)

Efter två minuter

Efter fem minuter

Gammal vänskap rostar aldrig

Vännen jag träffade idag delade jag allt med en gång i tiden, kärlek, träning, musik (kanske borde jag inte nämna att det var Arvingarna), skolan. Vi pratar inte om det direkt när vi ses men vi bär inom oss vetskapen att vi städade och slet i omklädningsrummen och kontoren på extraknäcket och att vi lärde oss dricka den självklara drycken kaffe ihop en sommar och en hel massa annat.

Åren har gått och vi ses sällan och bor långt ifrån varandra men det är ändå som om vi pratat med varandra dagen innan. Kärleken till hennes 1-åriga Elsa är total, i synnerhet från mina barn. Det är väl precis som med hennes mamma, hon har DET bara.

Boende med havskänsla

När det fina vädret började för några dagar sedan ringde jag Peter på jobbet och frågade om han inte kunde komma hem snart och hissa segel.

Ha! Som om vi bodde på en båt.

Skämt åsido är jag fantastiskt nöjd, även om det är inköpt på Bauhaus och kanske inte har rätta havskänslan. Vi är ju faktiskt på land(et) och har det för att skugga oss med, inte ta oss framåt.Sommaren 2003 reste vi från Florens och ner genom Toscana för att så småningom hamna på Sicilien efter diverse tåg- och bussrutter. Ett av de första stoppen efter Florens blev Montepulciano som också kallats Toscanas skepp. Föreställ dig vidsträckta landskap, vindistrikt och böljande gröna kullar och gör det så innerligt att du ser ett hav istället för det där gröna, böljande, vidsträckta för egenskaperna blir liksom nästan desamma när du tänker efter... och mitt ute i ingenstans, i det böljande, reser sig den historiska staden som ett skepp över nejderna.

Ja, på tal om att bo på en båt fast ändå på land. Montepulciano var visserligen otroligt mycket mer exotiskt, men jag tror att vi har närmare till sjön. Får nog säga som Ledin istället: Ljusblåa daaaaaaagar... seglar förbi.

Det kom ett mail...

...med rubriken "Stans största byfånar", efter gårdagens bravader.

Ja. Du avgör själv vad du tror ôm'et.

Foto i makro-, tele- och ölperspektiv

Igår var det dags igen för en fotorunda med C. Vi träffades i trädgårdsföreningen och gick längsmed planteringar och rabatter med våra Nikon.

Hon hade investerat i makro-objektiv för riktiga näranärbilder och teleobjektiv för exempelvis djurfotografering - alternativt smygfotografering av kändisar. Det sistnämnda var bara min egen tanke men under tiden jag lånade det tunga objektivet som fick mig att känna mig som ett riktigt proffs dök det inte upp någon kändis i trädgårdsföreningen och jag fick öva på gråsparvar istället.

Allteftersom kvällen gick blev fotograferingen mer av den här karaktären.

Och när gamla kompisen från tiden man knegade på nöjesfältet i stan dök upp undrar jag om han inte tyckte det var lite besvärande med kamerorna... men bara lite för vi hade precis lika hejdlöst roligt som sist vi träffades för flera år sedan.

Någon som vet

vad det här är?

Rätt svar:

Ett bullägg.

Einar har alltid varit slafsig i maten men nu har han börjat slita isär delarna för att sedan själv forma det till vad han önskar intaga. Men när han gjort så här lägger han det oftast på tallriken som tillhör personen bredvid - jag. Och jag vill definitivt inte ha bullägg till frukost.

Vad var det roligaste

under midsommarhelgen då?

-Att hjälpa Einar öppna paket!

Dina eller mina ögonblick

Är det ögonblicken, känslan eller objektivet som gör det? De där bilderna som har något alldeles extra, en varm förnimmelse av att vara en del av något större, en pusselbit av var och ens liv - att titta på, ta fram och minnas.

Eleverna ägnar stora delar av sin tid vid datorn med bilddagboken. En bild säger så mycket och jag funderar över det där med visualsering som en allt viktigare del av vardagen. Lätt att tillgodogöra sig, rentav njutbart för stor som liten, läskunnig eller inte, fullt upptagen eller ledig. Alla hinner titta på ett ögonblick.

Det här är vår helgs kanske bästa ögonblick. Åtminstone ser det så ut i efterhand. Känslan var kanske en annan för oss som upplevde dem än den du får som tittar, såvida inte du var med förstås. Fast känslan blir ändå inte densamma för alla som var med, eller hur? Vi har olika repertoarer inom oss av känslor och förförståelse; tomma luckor mellan raderna som vi fyller ut på vårt eget sätt. Det är det där man vill åt som skribent eller fotograf; locka fram känslorna, få någon att känna igen sig och ta fram den egna referensramen. Komma åt där det känns och behålla, beröra och ge en tankeställare eller en ny infallsvinkel.

Njut av ögonblicken - mina och dina!

Idag är ingen vanlig dag...

...idag är det Einars födelsedag. Hurra hurra hurra!

Vi är på väg mellan två firanden, solen skiner, Karlsson på taket går på dvd:n i baksätet och i främre delen av bilen går en ljudbok av Helen Tursten, för att invagga oss i riktig sommarkänsla och lite lagom klurigt deckargrubbleri.

Einar är fullt medveten om sin stora dag. Frågan är om han kommer att somna i bilen enligt planen.

I Värmland fick han marängtårta med jordgubbar vid elva och en massa fina paket. Igår firade han en härligt solig midsommarafton. Hemma blir det favoriträtten kycklingspett med jordnötssås och glasstårta, sedan midsommarfirande igen med arrangerad dans runt stången - som om det är för hans skull.

Kan det bli bättre? Det är ingen vanlig dag.

Glad midsommar 2009

-Men varför är vi så arga

i våra midsommarkransar då?

Jag bläddrar febrilt bland bilderna för ett år sedan i datorn. Hilda ställer den givna frågan.

-Ja, varför var ni så arga?

Svaret dröjer.

-För att... ni var borta tror jag. Ja, så var det.

-Jaha. Blir ni bara arga när vi är borta?

-Jaa. Var var ni någonstans?

Midsommarpojken

För två år sedan hade värkarbetet till slut börjat, mitt i värmeböljan, 11 dagar över tiden. Från att ha varit säker på att bli igångsatt vågade jag tro på en "vanlig" förlossning. Två dagar senare föddes han, två dagar före midsommarafton. Sedan dess har han varit en riktig midsommarpojke; 1-årsdagen på midsommarafton och 2-årsdagen blir på midsommardagen i år.

Och i och med hans födelse kom regnet. Aldrig har det väl regnat så en sommar som 2007.

Det konstiga är att allt med honom alltid har varit extremt åt någondera hållet. Från noll till hundra och hundra till noll, brukar vi säga. Att gå finns liksom inte, bara att sova eller att springa... Men vädret kunde han väl ändå inte styra?

Vilken inredningsdetalj skulle du aldrig byta ut?

Vi läste frågan i en inredningstidning igår och behövde konstigt nog inte fundera så länge på vad vi själva skulle svara. Konstigt nog skriver jag bara för att vi har en HEL del...

Kakelugnen är av någon anledning husets hjärta. Köksbord, soffa, dator i all ära - men de är trots allt utbytbara.

Inte helt ovanligt tycker vi dessutom samma, och kan konstatera att ektrappan från Vedum är en god tvåa.

Mamma, tänk om...

...jag skulle sätta mig på en mygga!

Hilda funderar efter att ha hört en sång om myggan som biter på armen, magen, tungan och så vidare.

-Ja! Vad skulle hända då tror du?

-Då skulle jag få så ont i rumpan att jag skulle få åka till doktorn!

Dags för semester

Nu har jag jobbat sista dagen på åtta veckor och dessutom blivit godkänd i praktisk IT- och mediekompetens nivå 3. Jag skrev om det i ett tidigare inlägg som du kan se här.


Igår förmiddag gjorde jag en powerpointpresentation för att inspirera elever att arbeta med svenska författare och igår eftermiddag och under några timmar idag har jag gjort en bildberättelse om vårt besök på Astrid Lindgrens värld i programmet Windows movie maker. Kanske skulle man börja redigera alla våra hemmavideofilmer i det programmet, som tycks ovanligt enkelt och därför alldeles lagom för att det ska bli gjort. Som om man inte har nog med sommarprojekt...



Hur som helst, nu är det semester! Två i familjen slappar redan i soffan just nu.

Gårdagens projekt 2

För några år sedan, närmare bestämt när vi byggde huset, målade vi om dessa stolar som var orange från början, med rutigt tyg åt lila-brunt-orange. De kläddes i det här bruna tyget som en gång i tiden matchade köket och ekmöbeln perfekt och Peter sköt med häftpistolen så blodet rann längs insidan av händerna.

Före

Nu hade de flottiga, fläckiga dynorna retat oss länge nog och vi hade införskaffat en eldriven häftpistol och ett vaxat tyg i mönstrade färger för att på alla sätt undvika fläckar från gröt, lingonsylt, köttfärssås och annat slabb.

Först fick det bli en storskurning av alla köksstolarna. Jag gick på med diskborste och barnen var till en början nitiska men stod så småningom mest och jonglerade med disktrasorna. Einar passade på att skura sig själv på de bara benen och Hilda tjöt av skratt.

Sedan fram med den händige mannen, tyget, saxen och den elektriska häftpistolen. En stunds finlir i köket...

Och resultatet? RESULTATET? Se och njut!

Efter

Gårdagens projekt 1

Flädersaft är en fantastiskt god dryck som med fördel kan frysas. Den blir då sorbetliknande och är lätt att skeda upp i fördrinksglas som smaksättare och kylare i ett.

Barnen är också väldigt förtjusta i det. Senast idag sa Einar:

-Jag vill ha mera SÅNT vatten!