Ändå har vi våra projekt. Peter hade bagageutrymmet fullt med växter sedan han och barnen tillbringat dagen hos hans föräldrar igår, och delar av dagen i deras trädgård - förmodar jag i alla fall.
Hans projekt är således att få ner allt fint i jorden så fort som möjligt. Vi har en låååång rabatt att gräva, den som ska gå längs hela spaljéstaketet en dag - tolv sektioner a två meter. För varje spadtag bildas en liten stensamling a 30 stenar och en liten knottsamling a 100 knott. Även om jag inte är mattelärare blir jag riktigt sugen på att göra en ekvation nu.
Men så har jag ju mina egna trädgårdsprojekt. Häromdagen planterade jag fina jordgubbsplantor i våra stora krukor på altanen där Peter har planterat pil som vi ska forma som vi vill (ja, om det blir som vi tänkt förstås) när den växer till sig. Det fanns jordgubbsplantor med hallonröda blommor som kändes väldigt dekorativa och hänvisades till mittkrukorna, men för säkerhets skull köpte jag flest vanliga hederliga vita.
Men så har jag ju mina egna trädgårdsprojekt. Häromdagen planterade jag fina jordgubbsplantor i våra stora krukor på altanen där Peter har planterat pil som vi ska forma som vi vill (ja, om det blir som vi tänkt förstås) när den växer till sig. Det fanns jordgubbsplantor med hallonröda blommor som kändes väldigt dekorativa och hänvisades till mittkrukorna, men för säkerhets skull köpte jag flest vanliga hederliga vita.
Och så den här rabatten i slänten som alltid levt sitt eget liv.
-Kan du inte försöka göra något innan de fina blå klockorna krävs? Peter pekar när han går förbi på grusgången.
Jag känner mig uppgiven. Där finns ju som synes fler växter som snart kvävs. Om det bara inte var för de förb-nnade knotten. Det går ju inte att stå still. Ska jag rensa i farten? Tips någon?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar