Den där Valborg

var en av figurerna som doktor Snuggles lärde känna när han reste runt och gjorde nytta i fantasivärlden - där träd talade och man hade sprutt-i-bang-bangmaskiner att färdas med. Hon hette visst Valborg Vinägerflaska och var häxa i Salt- och pepparbergen.

Doktor Snuggles var en av mina favoriter som barn, vilket är en smula märkligt då jag alltid trott att fantasy inte är min grej. Serien var ändå begriplig på det sättet att det helt onaturliga hade mänskliga egenskaper och för att man kunde känna igen sig och hänga med i den väldigt snälla världen. Jag begriper inte vad jag annars kan ha fastnat för, även om den fortfarande ger mig en nostalgisk lyckokänsla. Är det musiken?

Vi har hur som helst varit på ett annat valborgsfirande idag, med Ralle och hans flamma. Det finns STORA chanser att Stina, Alma, Hilda och Einar blir lika goda kompisar som vi när de är större. Allt pekar redan på det.

Flamman här hemma gick miste om både fyrverkeriet och brasan, men kunde förmodligen inte bry sig mindre. Kanske borde man önska hit Norpan?