Som det har väntats... och vickats. Först var den aldrig, aldrig lös. Sedan ville den aldrig, aldrig släppa. Men nu äntligen har han blivit tandlös, vår store 7-åring.
De var på derby idag, och när det blev för långtråkigt så vickades det. Och vickades.
Det första han sa när han kom hem var:
- Hilda!? i hopp om att hon skulle kunna dra ut den.
Då hon var på kalas fick det bli pappan om det skulle kunna inmundigas mat alls den här kvällen.
Senare smajlade han upp sig och sa:
- Mamma, jag vet att det är du som är tandfen! Och en i min klass fick 40:- när det var första tanden.
Visst tänker jag för mig själv och delar den där summan. Någon måtta får det väl vara? Hur underbart gullig han än är...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar