Vi ska förverkliga en dröm

och öppna en secondhand-affär här hemma i vårt lilla samhälle.

Oftast kör jag bara på. Men ibland hisnar jag när jag tänker på det. Tänker på hur det blev så här och på hur det ska fortsätta.

Det känns fantastiskt och pirrigt. Och som att hoppa utför ett stup.

Vi ska hyra ut bord till privatpersoner veckovis och ha en retrohörna och en barnhörna. Jag går på alla loppisar jag bara hinner. I fredags var vi nere i falkenbergstrakten och handlade kassadisk och annan gammal inredning från en klädaffär som funnits ända sen 60-talet. De hade helt oanvända klänningar med etiketterna kvar också.

Jag köpte 15 stycken. Bara det får mig att hisna men vi kommer att skylta med dem och sätta prislappar på, så jag kanske inte behöver vara orolig.

Det är ganska lite bloggande just nu, jag vet. Det beror väl bland annat på det här. Jag tänker inte ursäkta mig mer. Jag kör på så häng kvar nu...

...mot nya mål.