några bebiskläder än, säger jag till barnmorskan. Och inte bäddat bebisens säng.
- Varför har du inte gjort det då? undrar hon.
- Jag känner mig inte redo än, tror jag, säger jag.
Det var förra veckan. Sedan gick jag hem och vred mig i plågor av förvärkar och sov och grät om vartannat.
Inga bebiskläder åkte fram.
Värkarna har fortsatt. Jag somnar med panodil och vaknar av onda kramper.
Idag gick jag upp på vinden och tog fram det allra allra minsta vi hade och bara det allra, allra finaste.
Det blev BARA det här...
Nog är jag väl förberedd alltid. Nu ska sängen bäddas också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar