För alla tappra triatleter som kämpat på förmiddagen. För hejaklacken som också kämpat ganska tappert.
Vi strosade runt och tittade på båtar, lekte på den fina lekplatsen, såg ut över gränderna och åt glass.
Sedan hände något läskigt. Einar ramlade i från båtbryggan där han klängde som en apa. Jag skrek. Peter och Tage kom springande från toaletten. Hilda höll andan bredvid mig.
Så fick han tag på bryggkanten med en hand så att jag slapp bada jag med med kläderna på. Det gick lätt att dra upp honom. Han skrek som en stucken gris och ropade ilsket:
- Jag klarade att klättra där förra gången!
Gick som en dränkt katt på bryggan, droppande med gröna alger lite här och där. Vi bytte om vid bilen, torkade med handduk och fortsatte som om inget hade hänt. Lite tagna, ganska muntra.
Igår hade han simpuffar i badet hela tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar