När vi vaknade i morse sa vi att vi skulle göra en utflykt till ett ställe fem kilometer bort.
- Då tar jag sparkcykeln, sa han.
- Det går inte, sa vi.
Han skrek i högan sky en stund utan gehör.
Senare gick han ut och tränade.
När hela familjen var iväg vid elvasnåret bar det av åt både ena och andra hållet i början. Ut på gräset bredvid cykelbanan, eller halvvägs ner i bäcken på andra sidan. I nedförsbackarna var han livrädd. Men efter ett par kilometer gick det allt bättre och på hemvägen viskade han till mig:
- Jag är liiite bättre än Hilda. Kolla nu i uppförsbacken!
Så tog han fart och svischade förbi henne även om hon låg så långt åt vänster hon kunde.
Klockan hann bli 16 innan vi var hemma. Behöver jag säga att det somnades gott ikväll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar