Peter stönade när vi pratade om det hemma innan. Hur vi måste börja tvätta taket för att det skulle vara tillräckligt torrt för att måla, för att hinna måla två gånger innan tapetsering, för att hinna åtminstone en vägg den här gången vi är här... och så vidare och så vidare.
Hilda frågade tidigare idag om vi köpt fritidshuset för att vi ville renovera. Jag svarade nej, bara att vi gillar när det är fint och det höll hon ju med om.
För det ÄR mödosamt att renovera, för alla inblandade, även de små sysslolösa. Allt tar för det första längre tid än man tror. Och gör det inte det kan man ju alltid råka skrapa bort lite lös tapet så är det bara att fortsätta.
Eller så kan man stänga in sig i ett rum så att dörren går i baklås och man får klättra ut på stege och dyrka upp dörren och allmänt engagera sina föräldrar ett tag med något annat än renovering.
Och som om det inte räcker kan man ju alltid roa sig med att laga gräsklipparen som bara är en handgräsklippare redan innan det går sönder. När den är färdiglagad öser regnet ner och det är helt omöjligt att klippa.
Vi älskar det här huset, av hela vårt hjärta. Men den här gången lämnar vi det nog i sämre skick än när vi anlände, med vardagsrummet totalt uppoch ner, otapetserat men täckt och med målat tak och nedriven gammal tapet, en låskolv borta till barnens rum och en halvklippt gräsmatta.
Ses igen i början av augusti!
