Gott Nytt År!

Traditionsenligt brukar jag göra en lista över året som gått, men ska jag hinna skåla med min man och vara någorlunda trevlig på tolvslaget får jag ägna mig åt listan imorgon istället.

Eller så avrundar jag bara med att säga att 2012 har varit ett positivt år för oss, där en del till och med gått oss väl i händerna - som huset vi sitter i till exempel. Synd bara att det skulle få ett så snöpligt slut. Tankarna finns hos mina föräldrar och vi hoppas att 2013 och många år framöver får en massa glädjeämnen!

Lagom till nyår

klädde vi vår lilla gran i fritidshuset ikväll. Den hade åkt med bredvid takboxen i 40 mil - vi såg faktiskt inte någon annan på vägen upp med samma last.

Hur mysigt som helst blev det i alla fall i vardagsrummet och fullt av granpynt fanns det i en låda i klädkammaren. Det var bara toppstjärna som saknades men vi hittade en lagom stor tomteluva. Eftersom granen hade två toppar hittade vi ytterligare en lagom stor tomteluva att sätta bredvid den första.

Sedan sa Hilda:

-Det är väl tur att granen inte står framför ett fönster i alla fall. Då syns den ju inte.

Tages premiäråk

ser ut så här.

Kanske kan vi ta med honom i sele upp i de större backarna om ett par dagar. Oväntat fast ändå inte, han vill samma som sina syskon och har grym kroppskontroll trots bara två och ett halvt år på nacken.

God morgon

sa två älgar och två rådjur i grannens trädgård i morse.

Superhjältarna

Barnen förvandlades till superhjältar på juldagen när vi öppnade det härligt stora amerikanska paketet. Morgonen efter hittar jag Einar med sitt nya skylanderspel iklädd hela superhjätemunderingen direkt på morgonen.

Kanske kan de överföra lite superkraft till mormor när vi hälsar på henne på sjukhuset idag på väg upp till Norra Värmland.

Julefriden

har infunnit sig, den när alla leker med sina julklappar och vi vuxna går runt och myser.

"Jag var inte rädd för den stora röda tomten" sa Tage.



Legopyssel på juldagen

Men julen blev annorlunda i år på flera sätt.

Nu bor en oro här också, som gnager och skaver. Min mamma fick opereras i magen igår akut och det är svårt att tänka på något annat.

God Jul

Ett sista lussande

blev det igår på mormors födelsedag.

Nu laddar vi om inför dopparedagen!

Vems idé

var det egentligen att börja slå in julklapparna ikväll inatt?

Herregud vad trött jag är nu.

Men visst var det effektivt när de ändå var framme för inventering?

Varje år drömmer jag om en härlig uppesittarkväll den 23:e med bara tv och fika i soffan. Än lever drömmen. Det gäller bara att ligga i under många timmar om dygnet alla dagar innan.

Surdegsbrödet är i alla fall färdigt

inför julen, och ligger i tryggt förvar i frysen, sedan det här tillfället för drygt en vecka sedan.

Glada hemkunskapslärare på kurs på Ester Mosessons hotell- och restaurangskola

Vi bockar av

allt som ska göras innan julafton på en lång, lång lista.

Det här är till exempel en punkt. Klippa Tage.

Synd att han tog det hela på så stort allvar att han själv grabbade trimmern och kapade riktigt kort på ett ställe.

På hal is?

Huvudvärken försvann när snöstormen la sig - tänk att jag aldrig lär mig att jag är överkänslig mot väderväxlingar och tryck. Det är en aha-upplevelse varje gång. Tungt tryck över panna och ögonbryn och när väderomslaget kommer är det förvånande, och en lättnad förstås.

Så vi började helgen med Einars hockeylekis och sen allmänhetens åkning för hela familjen (och andra familjer). Det är så härligt att se även lille Tage stå på skridskorna, med hjälp men ändå.

Sedan dess har vi varit på julgalej i olika former hela helgen. Utan kamera dessvärre men inte utan julstämning!

Jultröttheten

Jag beklagade mig för huvudvärk på jobbet idag och tog en extra kopp kaffe. Kanske är det för lite sömn, funderade jag, varpå en kollega (som tror att hon minns småbarnslivet) säger:

- Ja, det är ju en hel del pyssel med julklappsinköpen när barnen är små.

Ha. Om det ändå vore så väl att man hann köpa julklappar...

Den stora lilla lucian

förberedde sig i morse på framträdande i skolmatsalen.

Och när jag kom hem från jobbet vid 19:30 såg hon likadan ut fortfarande. Sedan frågade hon om hon fick sova i lucialinnet.

Jag sa nej förstås. Någon måtta får det väl vara även för lucior.

Luciafirande

Tänk att vi hade de finaste tomtarna i år igen!

En med skägg och en med tomteluvan så åtsmitande som vore den en badmössa...

Att komma hem från en kurs

i bakning på riktig restaurangskola påminner om när man var liten och visade upp något riktigt fint man gjort för sina föräldrar.

Peter skar upp bröden med ett stort leende på läpparna. Det är sånt som gör en riktigt varm inombords.

Nu har vi dessutom en surdeg att mata i kylen, croissanter och knäckebröd och ett rågbröd. Jag är helt slut.

Tatuerar killarna

idag, och återhämtar oss efter Hildas julpyssel igår...

Får det lov att vara en lussekatt efter gröten?

Årets julkort

togs idag.

Därav trädgårdsvandringen med luvan

och hightech-tomtarna...

Släpp in oss nu då!

Vi har ju varit ute minst tre minuter.

Och det är för j-a kallt.

Såja. Bättre! Jag sätter mig här bredvid TV:n, så att ni garanterat ser mig hela tiden. Och jag er. Då är jag förberedd om ni skulle slänga ut mig igen.

Dörrkransen

som jag pysslade på församlingshemmet häromkvällen kostade 100:- i materialkostnad. Lite förvånad blev jag över att det var så dyrt.

Man är ju van att handla billigt va.

Som igår kväll när de hade 50% på loppisen och jag betalade precis samma summa som för dörrkransen för en hel kaffeservis.

Men fint blir det. Både på dörren och vitrinskåpet.

Adventspyssel

från i helgen.

Vinter i all ära

för det är ju fantastiskt vackert just nu.

Men det är ju så himla olägligt att vi håller på att lägga gatsten utanför garaget... Måste skrapa bilen man i vanliga fall har varm och snöfri, måste parkera på grannarnas uppfart och får ännu längre att springa på morgonen när man glömmer hälften av sakerna, måste stå ut med grushögarna och den andra fulheten hos oss.

Se det fina fågelbordet i bakgrunden!

Igår jobbade jag på landet och fotade snöiga sliprar och snöiga träd och en del hungriga fåglar, för att lägga upp på hemsidan. Snölandskapet är slående vackert så länge jag inte tänker på stenar.

-Jag vill spela hockey i resten av mitt liv,

sa han efter första gången han varit på hockeylekis.

Hejaklacken högst upp på läktaren

Vätskepaus

Han med ljusa byxor

I lördags var det dags för hans andra gång. Komiskt nog frågade han på hemvägen:

-Hur gammal tror ni jag kommer att bli?

23 dagar kvar

1:a december avverkad. Den gick så fort att inte ens ljusen hann brinna ner till tvåan...

Imorgon får det bli eftertänksamhet och stillsamhet som gäller. I alla fall innan julkalendern kl 8:45.